Terror Punk Syndicate - Extended Play

Jag är 15 igen, jag lyssnar på CD:n ”official version” med en belgisk grupp som heter Front 242. Konstigt namn... jag lyssnar... och rycks med.

Du kommer att älska, du kommer att hata.
Inget emellan. Volym upp eller STOP.
Och jag tror det är meningen.

När jag lyssnar på "Extended Playtime" för första gången måste jag kolla efter en gång till så att det är rätt skiva. Allt känns så bekant, invant... och faktiskt gammalt.
Jag har transporterat mig bakåt i tiden, nästan 20 år, och hör samma form av harmonier och ljud. Sången passar väl in och texterna underbygger de grova, karga landskap musiken bygger upp med en blodröd sol över horisonten. Läser man baksidan på konvolutet finner man tack till grupper som A Split Second, Cat Rapes Dog, Cabaret Voltaire etc. och en egen dedikering till artisten själv.

Igen, ingen större förvåning.
Hela albumet känns som en hyllning till den klassiska EBM:en, den hårda kompromisslösa musiken som separerade de moderiktiga syntharna från de mer hårda militära bodymänniskorna. Om detta är meningen är dock frågan.

Gillar man old-school EBM är detta en klar vinnare. Med en känsla av nostalgi och aggression kan man gott pumpa upp volymen lite extra så den mer "rena" produktionen kommer till sin fulla rätt. Är Kraftwerk-kliniskt sound mer din bag så ska du kanske avstå.

Slututlåtande: RetroEBMhyllning med högt produktionsvärde och kvalitet men dock inget originellt sett historiskt.