Sommarintervju del 1: Kiethevez

”Vi är lite mer av perfektionister nuförtiden, eller kanske är det så att vi ville lägga den tiden som det skulle krävas för att nå upp till standarden på Non-binary. Och det har varit stunder där vi undrat om vi verkligen skulle få ihop det hela…”

Nyligen släpptes Non-Binary, Kiethevez efterlängtade comeback till synthscenen. Efter elva års tystnad släppte synthpopparna äntligen ett album. Enligt mig är det utan tvekan det starkaste albumet någon svensk akt släppt ifrån sig i år. Har man som grupp inte släppt ett album på elva år och dessutom gått in i studion vid mer än ett tillfälle och spelat in material man inte varit nöjd med finns det väldigt många spännande frågor att ställa. I grunden handlar det mesta egentligen om varför det har tagit så lång tid att färdigställa det nya albumet. De enda som vet svaren är gruppen själv och glädjande nog har vi fått möjligheten att ställa frågorna vi så gärna ville ha svar på.

Hur känns det att vara tillbaka med ett nytt album efter elva år?
Det känns verkligen bra, oftast i alla fall. När man har arbetat så länge med en skiva så är det riktigt kul när man vet att lyssnare där ute får ta del av det man slitit med och våndats över under flera år. Men samtidigt blir det lite som ett vakuum, en nästan overklig känsla att skivan äntligen är klar och att den blev precis så som vi hade tänkt. Så det är lite blandade känslor, lite vemod över att projektet är i hamn - men samtidigt en stor glädje.

Känns det som om ni gör comeback nu eller ni har aldrig känt det som om ni har varit borta?
För oss i bandet känns det inte som en comeback. Det är en comeback på musikscenen och i branschen, och för alla våra fans där ute så klart. Men för oss i bandet har vi aldrig vart borta - vi har i varje fall inte känt på det viset. Vi har ju arbetat med skivan sedan mitten/slutet av 2002 kan man säga, så det var egentligen bara mellan 2000-2001 som vi "aktivt" hade ett break och inte komponerade, producerade eller spelade tillsammans. Eftersom arbetet med nya skivan hela tiden pågått under alla dessa år, även om det var med periodvis varierande intensitet, så har vi alltid varit igång och på så sätt känt oss aktuella - inom bandet i varje fall.

Under dessa elva år som gått sedan ni släppte en skiva, har det funnits stunder då ni har tvekat på gruppens framtid eller det har aldrig funnits funderingar på att lägga ner Kiethevez?
Det fanns väl tvivel där kring 2001 när vi hade ett break. Då handlade det väl mest om att vi inte kände att det fanns någon inspiration eller skapandekraft. Finns inte energin eller glädjen i musiken är förutsättningarna väldigt dåliga för att låtarna blir speciellt bra. Så det var väl därför egentligen som vi hade vårt break. Vi hade börjat skriva nya låtar under 1999 men insåg att de helt enkelt inte var tillräckligt bra, eller kanske mer att låtarna inte var ett fall framåt, det kändes som vi då höll på att göra ett nytt Opium album vilket vi inte ville. Det fanns också tvivel en bit in under skrivandet kring slutet av 2003 om det skulle bli en ny skiva eller inte. Allt tog lång tid och tog mycket kraft, vi hade satt en enormt hög ambitionsnivå på allt vi företog oss, allt från mängden låtar att välja bland, till att hitta exakt den rätta känslan i produktionen. Under den här tiden såg några nya familjemedlemmar ljuset, vilket också påverkade skrivandet och producerandet i fråga om tid.

Vilken tror ni är den största skillnaden på att släppa en platta nu mot hur det var för elva år sedan med tanke på utvecklingen och Internet?
Det är stor skillnad på många sätt - både positivt och negativt. Det positiva är att det är lättare att nå fler lyssnare, det hänger inte längre på att man har distribution i olika länder vilket egentligen bara de riktigt stora bolagen hade. Att man hittar fler lyssnare är fantastiskt, och på sätt och vis finns vår musik alltid tillgänglig för alla som är intresserade. Det som är lite mindre positivt är att det är svårt att få betalt för sin musik. Jag tänker kanske framför allt på artister eller band som försöker leva av sin musik, de där artisterna som inte är så kända utan som kämpar på år ut och år in utan att knappt ha råd att gå ut och äta på en restaurang, eller ens köpa nya kläder, därför att det knappt säljs några skivor idag. Vi sålde hyfsat av de tidigare två skivorna, det var inga pengar att tala om, men det räckte till att investera i ett nytt instrument, att göra någon video eller två samt att bekosta någon mindre turné. Det extra tillskottet blir det inget av denna gång. För en stor skillnad nu är att antalet sålda Non-binary album troligen bara blir en bråkdel mot tidigare albumsläpp, men vi kommer troligen nå fler lyssnare istället vilket vi tycker är mycket viktigare.

Hur betraktar ni själva ert nya album? Ser ni det som en fortsättning på det som var eller som på en början på något nytt?
Absolut som en fortsättning på det som har varit. Varje gång vi jobbat med ett album så har det varit med ett avstamp i det tidigare vi gjort. På sätt och vis låter Non-binary så som vi ville att Opium skulle låta. Men på den tiden hade vi inte samma erfarenhet, inte samma utrustning och vi spenderade inte heller lika mycket tid på produktion och detaljer. Vi tycker nog att Non-binary är ett typiskt Kiethevez album, melankolin är där, harmonierna, låtarna, strukturerna. Det är väl mest produktionen som är mer kryddad med akustiska instrument jämfört med tidigare skivsläpp. Nya skivan är resultatet av en naturlig mognadsprocess, både hur vi tolkar händelser omkring oss men också hur vi ser på oss själva och vårt skapande.

Ert nya album Non-Binary låter ganska annorlunda jämfört med ert förra album Opium. Sinnet för vemod och melodier finns kvar men influenserna är snarare modern popmusik än synth. Vad beror det på?
Det beror på flera saker. Vi vill alltid gå vidare, utvecklas och prova nya saker, det vore tråkigt att stå still och stampa med samma sound och idéer skiva efter skiva. Man kan väl säga att vi på Opium försökte låta som vi gör nu men inte lyckades med, så idén med soundet till Non-binary har funnits länge. En annan anledning är nog också att vi inte längre är så trångsynta med musik i allmänhet - det handlar alltid om bra låtar och texter, sen om det bara är synthar med eller inte spelar mindre roll. Men modern popmusik har säkert influerat oss en del, kanske mycket utan att vi tänkt på det. Annars är nog influenserna vad gäller andra band nog i stort samma som förr i tiden; Ultravox, A-ha, Depeche Mode, The Cure, The Smiths, Pet Shop Boys, U2, Human League, Joy Division - det var ju de banden som väckte vårt intresse för musik och som präglat oss och vårt musikskapande på alla våra album.

Hade det inte varit lättare att ta vid och fortsätta där Opium slutade?
Jo visst hade det vart lättare att bara fortsätta på samma linje. Det gjorde vi också ett tag efter releasen av Opium, men insåg att det inte kändes bra. Det blev liksom bara trist - så vi kasserade en massa låtar och tog en paus istället. Är det för lätt att skriva låtar och producera, så tror vi att man är på fel spår, då uppstår inte den där friktionen som skapar de där speciella låtarna och det där speciella soundet. Vi har alltid velat utvecklas mellan skivorna, det har liksom vart själva grundidén med vårt musikskapande.