Sommarintervju del 2: Kiethevez

”Vi är lite mer av perfektionister nuförtiden, eller kanske är det så att vi ville lägga den tiden som det skulle krävas för att nå upp till standarden på Non-binary. Och det har varit stunder där vi undrat om vi verkligen skulle få ihop det hela…”

Detta är en fortsättning på Sommarintervju del 1: Kiethevez.

Nyligen släpptes Non-Binary, Kiethevez efterlängtade comeback till synthscenen. Efter elva års tystnad släppte synthpopparna äntligen ett album. Enligt mig är det utan tvekan det starkaste albumet någon svensk akt släppt ifrån sig i år. Har man som grupp inte släppt ett album på elva år och dessutom gått in i studion vid mer än ett tillfälle och spelat in material man inte varit nöjd med finns det väldigt många spännande frågor att ställa. I grunden handlar det mesta egentligen om varför det har tagit så lång tid att färdigställa det nya albumet. De enda som vet svaren är gruppen själv och glädjande nog har vi fått möjligheten att ställa frågorna vi så gärna ville ha svar på.

Vid mer än ett tillfälle har ni stannat upp och börjat om med inspelningen av det nya albumet vilket tagit ett antal år. Var ni någonsin rädda för att ni aldrig skulle bli nöjda med resultatet?
Visst var vi det. Vi är lite mer av perfektionister nu för tiden, eller kanske är det mer så att nu ville vi lägga den tiden som det skulle krävas för att nå upp till standarden på Non-binary. Det har varit stunder där vi undrat om vi verkligen skulle få ihop det hela, och vid två tillfällen har vi börjat om med olika delar, speciellt vad gäller produktionen. Vi har också haft en del tekniska problem som dödat den kreativa energin. Det har vart många svarta stunder under de här åren där vi känt att vi inte kommer att bli nöjda, och det har vart jäkligt påfrestande. Ända in i det sista har det funnits ett visst mått av tvivel.

Fanns det aldrig en risk att albumet skulle bli sönderproducerat med tanke på all tid ni lagt ner på det?
Den risken finns alltid. Det är alltid en balansgång. Vi försökte alltid ha med oss det genom produktionen, och många påläggsspår är borttagna eller extremt nedtonade för att fokusera på det väsentliga i soundet. Vi har också mycket att tacka Martin Holmström på Peekaboo Studio för, han mixade skivan och lyckades skala bort och tälja fram det där soundet som vi siktade på. Man skulle kunna säga att låtarna på Non-binary säkert finns i en 3-4 olika skepnader soundmässigt och strukturmässigt.

När jag spelade er nya skiva för en kompis i bilen så saknade han Jespers falsett som lätt sprack innan. Har Jesper jobbat aktivt med rösten för att få den att låta bättre?
Jesper har tagit sånglektioner och medverkat i en kör för att öka kontrollen och den allmänna uthålligheten i rösten. Falsetten eller tendensen att "spricka" i rösten finns delvis med även här, fast i mindre utsträckning. Det var mer en fråga vad som passade bäst med låtmaterialet denna gång.

I pressreleasen står det bland annat att låtarna skall tolkas som en helhet, ett sammanhang med ett gemensamt budskap. Vad är budskapet?
Vi har under det senaste decenniet gått igenom många toppar och dalar på det personliga planet. När man försöker finna en glimt av förhoppning i den cyniska och mörka värld vi ser handlar mycket om tillfällen och huruvida man har tagit tillvara på dem. Det ickebinära i titeln skall inte tolkas som en uppblandning av den tidigare helelektroniska ljudbilden, som kan vara mer framtida till nästa skiva, utan snarare som uttryck för ett uppvaknade i beaktelsen av det som finns mellan raderna. Att finna det rätta ordet, tonen, känslan eller även rädslan i det suddiga och grå, och lyckas mejsla ut den till det man förmedla. Om livet tidigare var relativt binärt och svartvitt, ter det sig mycket annorlunda nu. Det gör att orden i texterna hör ihop i allra högsta grad, men inte nödvändigtvis i den ordning de återfinns i låtordningen.

Ni har stått bredvid och betraktat synthscenen under en längre period. Vad har ni själv för relation till den idag och hur tycker ni den har utvecklats rent musikaliskt under tiden ni varit frånvarande från scenen?
På sätt och vis har vi varit väldigt frånvarande från synthscenen. Det är nog egentligen ingen av oss som har riktigt bra koll nu för tiden tyvärr. Vi har helt fokuserat på vårt låtskrivande och arbetet med Non-binary. Visst hör man något nytt då och då, och vi håller oss lite uppdaterade. Mr Jones Machine senaste skiva var en trevlig överraskning. Annars känns det som att synthscenen på sätt och vis ser ut på samma sätt som tidigare, och musikaliskt är det ungefär samma. Det som är positivt och nytt jämfört med förr i tiden är att produktionerna låter bättre.

Nu när man har fått vänta i elva år på ett nytt album vill man ju givetvis få chansen att se er live. Hur ser det ut? Kommer ni att spela live i Sverige inom den närmsta tiden?
Just nu vet vi inte hur det blir med spelningar, det är en grej vi pratar om för tillfället. Det beror helt på vilket mottagande Non-binary får och om det finns tilltäckligt med intresse där ute. Det skulle på sätt och vis kännas konstigt att inte göra några spelningar, men det är många saker som skall falla på plats för att det skall kännas riktigt bra. Vi får helt enkelt hålla tummarna och se vad senhösten har att bjuda. Göteborg och Sverige ligger ju närmast till, men både Tyskland, Ryssland, Sydamerika och USA skulle också kunna vara aktuellt.

Finns det något ni vill tillägga till synth.nu's läsare?
Kika gärna in på www.myspace.com/kiethevez och lufta era tankar och åsikter om Non-binary. Och tack alla fans som supportat oss under alla år, det har vart en viktig drivkraft att få nya skivan i mål.