Intervju: Sturm Café

synth.nu bjuder på lite nyårsgottis i form av en intervju med Sturm Café! Är du insnöad eller har en stund ledigt föreslår vi att du sätter dig ner och avnjuter artikeln i lugn och ro!

Hej pojkar och grattis till ert skivsläpp. Såhär ett gäng dagar efter releasen. Hur känns det?
Gustav: Responsen på skivan har varit enormt positiv och över förväntan, jag är mycket nöjd!
Jonatan: Ja, det känns rätt bra. Kul med så bra respons från många håll och kanter.

Titeln (som på svenska blir: Så galen, så vacker). Har den ngn djupare betydelse, eller fann ni det bara som en perfekt förklaring på eran strukturerade musik?
Jonatan: Jag skulle hellre översätta det som ”Så själslig, så vacker”. Man kan se det som en tvetydig betydelse: dels syftar titeln på kaffekoppen - den avskalade logon, dels förklarar den vår produktion: inte tillrättalagt och inte en massa utfyllnadsljud - Nur starke Maschinen!

Jonatans tyska sång har blivit ett trademark för er och i mina öron låter hans uttal riktigt bra. Han klarar till och med att få till den där speciella tyska slangen. Hur länge har han läst tyska och hur resonerade ni när ni bildade bandet att sången skulle vara på just tyska?
Jonatan: Jag hade läst tyska i 3 år när vi startade bandet, så varför inte prova färdigheterna genom att framföra sång på tyska också. Det mesta lät helt enkelt bättre på tyska och passade bättre till vår musik än engelska - hårda basar kräver hårda ord - så, lika löser lika som man säger inom kemin.

Nu är det dags för tjejerna därute i Sverige att börja sukta efter er. Så i sant Okej och Frida manér. Hur gamla är ni? Vart bor ni? Och vad sysslar ni med om dagarna?
Jonatan: Jag Jonatan, som sjunger, flyttade till Polen i höstas för studier. Innan dess bodde jag i Gävle där jag umgicks med bandpolaren Gustav så gott som varje dag. Om dagarna blir det mkt plugg, förstås, men man hinner även prova på inhemsk polsk öl om man känner för det. När inte studier eller öl tar upp min tid går jag gärna till ett närliggande hardcoregym och lyfter skrot med traktens neandertalare.
Gustav: Jag är 20 år och bor i Gävle, pluggar lite halvt på högskolan och försöker tjäna så mycket pengar som möjligt på att göra så lite som möjligt vilket går sådär. Sedan ägnar jag mig åt kvinnor och calvados tiden som blir över eller åker land och rike för att delta i dekadens och elände av olika slag. Jag lever för stundens njutning och blir otroligt deprimerad om inte en medelålders kvinna läser ”Sodoms 120 dagar” för mig innan jag skall sova varje natt.

Torny Gottberg gjorde syntsverige en stor tjänst, enligt mig, när han bildade ett oberoende skivbolag som satsar på nya spännande elektroniska artister- och grupper. Hur har det varit att arbeta med honom?
Gustav: Det har varit fint, Torny är en handlingskraftig karl med många visioner och idéer. Vi har daglig kontakt och ett nära samarbete som flyter på fint! En man som har en Mortal Combat-arkadmaskin stående i sitt vardagsrum kan man ju inte annat än beundra.

Hur har responsen från era kollegor varit på bolaget?
Gustav: Vi är alla nöjda med den andres framgång då det gagnar skivbolaget och i slutändan oss tillbaka. Vi umgås som kollegor, drar anekdoter och dricker importerad Jägermeister mer än vi ägnar oss åt inbördes beundran.

Som ett band så tar man stor inspiration ifrån andra artister, oftast inom samma genre, men även ifrån all sorts musik. Den kopplingen som jag kan ana att ni oftast jämförs med är tidiga Nitzer Ebb, Die Krupps och Rheingold. Skulle den beskrivningen passa in?
Gustav: Jo till viss del. Som beskrivning på musiken i det stora hela. Men ingen av oss har lyssnat särskilt mycket på Die Krupps tex. Folk som inte lyssnar så noga kan nog se den kopplingen. Vi ser snarare ”basgång, trummor och sång”-konceptet som en plattform att experimentera med. Tex låten ”Radiosüchtig” (basgången särskilt) låter kusligt likt tidig ”brittish new wave of heavy metal”, men det är ingen som förstår den kopplingen om man inte nämner det. Medans tex ”Ich Spekuliere” både är en hyllning till Rheingold och Jerry Lee Lewis på samma gång.

Vilka är era favoritgrupper i det stora hela?
Jonatan: DAF, AC/DC, Nitzer Ebb, Huey Lewis and the News.
Gustav: Nitzer Ebb, Riz Ortolani, Liaisons Dangereuses, Thomas P Heckmann, Cabaret Voltaire, The Lively Ones för att nämna några.

Och om ni träffar på, låt oss säga, en nybörjarsyntare i en skivbutik. Vilken skiva (om ni fick välja EN) skulle ni då tipsa denna rookie om?
Jonatan: Den var knivig... jag skulle välja nåt som är lättlyssnat men av kvalité. Varför inte börja med Scotch eller något som de flesta känner igen.
Gustav: Liaisons Dangereuses självbetitlade från 81. Lika bra att börja med den bästa.

Det här leder oss vidare. Jag vet att, iaf du Gustav, har ett intresse av att spinna plattor på klubbar. Vilken musik är roligast att spela och när har du fått upp mest folk på dansgolvet?
Gustav: Tunga tolvtumsremixer är alltid trevligt och uppskattat! Jag blandar allt ifrån Lili & Sussie, NON, Velodrome, Mo-Do, Thomas P Heckmann och Front 242.

Berätta om Gävles fina syntklubb. Är den fortfarande i drift?
Gustav: Tyvärr ligger Club Absynth på is tills vidare. Senast det var klubbkväll var över ett år sedan. Men det är möjligt att det bli comeback inom en överskådlig framtid.

Jonatan, som vi pratade om tidigare, pluggar numera i Polen. Hur kommer detta att påverka Sturm Cafés framtid?
Jonatan: Det blir ju inte lika mkt musikskapande som förut, men det hindrar oss inte från att genomföra spelningar osv (om än inte i lika stor skala).

Hur sköter du dig, Gustav, ensam i Gävle? Har du något hobbyprojekt vid sidan av Sturm Café?
Gustav: Jag har en del på gång. Ett funkigt projekt tillsammans med en gammal vapendragare som går lite i Cabaret Voltaires fotspår med elbas och torr produktion fast ändå lite poppigare och även ett projekt tillsammans min far som vi får se vad det blir av, åt housedancepophållet ala tidigt 90-tal. Men inget som jag lägger ner all min energi på. Jobbet med albumet var väldigt utdraget och just nu känns det skönt att ha lite ledigt från studion för att samla inspiration till nästa fullängdare.

Nu är det nog dags att sanningen kommer fram. Vad står Sturm Café för?
Gustav: Ingenting, det var min far som kom på namnet och tyckte vi skulle heta det. Det klingade bra helt enkelt och efter vi fått suga på det ett tag så bytte vi till det. Innan hade vi hetat The Xenophobian Alliance i drygt 1 år. På den tiden hade vi även inga fasta positioner i bandet utan även jag var med och sjöng några oförglömliga men otroligt usla sångstycken på engelska. Men sedan bytte vi alltså till Sturm Café och Jonatan fick sjunga på heltid, tack och lov!

Har ni något ni skulle vilja tillägga till Synth.nu’s läsare?
Jonatan: Vill ni bli stora och starka rekommenderar jag en tremånaderskur med Bill Phillips Body For Life.
Gustav: Kör inte berusad och glöm inte vinterdäcken!