Intervju: Aesthetic Perfection

En av förra årets starkast lysande stjärnor på synth-himmelen var utan tvekan 26-årige Daniel Graves mer känd som Aesthetic Perfection. I samband med Electrixmas fick jag en pratstund med honom.

En av förra årets starkast lysande stjärnor på synth-himmelen var utan tvekan 26-årige Daniel Graves mer känd som Aesthetic Perfection. Trots att hans andra album A Violent Emotion kom redan hösten 2008 var det förra året som Aesthetic Perfection på allvar verkade etablera sitt namn i Sverige. På Arvikafestivalen chockstartade han redan kl 13.00 med att leverera en av årets mest övertygande shower om du frågar mig. I december fortsatte han att övertyga live med sin spelning på electriXmas. Av publiken på konserterna att döma ser framtiden ljus ut då responsen var riktigt bra båda gångerna. Blandningen av synth och industri ihop med Daniel Graves distade röst, som stundtals kan påminna lite om Marilyn Manson, verkar gå hem hos publiken. Troligtvis är Daniel Graves bara i början av sin karriär. I samband med Electrixmas fick jag en pratstund med honom.

När startade du upp Aesthetic Perfection och har du spelat i andra band innan du började med Aesthetic Perfection?
Jag startade upp Aesthetic Perfection år 2000 när jag var 17 år och jag hade inte spelat i något seriöst band innan. På den tiden spelade jag gitarr och jag var med i några metal- och hardcore-band på skolan, men det var aldrig riktigt seriöst, så jag räknar Aesthetic Perfection som mitt första riktiga band.

Varför valde du att göra allt på egen hand?
När jag jobbar med andra människor har jag inte samma kontroll över musiken. Även efter att jag startat upp Aesthetic Perfection prövade jag göra musik med en duktig snubbe, men det fungerade inte alls efter ett tag så det sket sig. Jag vill ha full koll själv på allt och därför gör jag allt själv.

På din hemsida kan man läsa: ”Aesthetic Perfection är musik utan orsak”. Kan du förklara lite mer om vad det står för?
I grund och botten står det för att jag inte vill skapa musik med en agenda. Jag vill inte göra musik som varken säger hur du skall känna eller tänka. Det finns inget budskap i min musik. Allt jag vill uttrycka genom min musik är mina egna upplevelser och saker som händer mig i vardagen. Något som alla kan relatera till oavsett politisk eller religiös övertygelse.

Aesthetic Perfections musik är väldigt mörk och aggressiv. Var får du all energi från till att skapa musiken?
Energin kommer naturligt. Musiken och texterna går hand i hand och ger utlopp för det som finns inom mig.

Vad gör dig våldsam?
Samma saker som de flesta människor går i gång på nämligen ilska och raseri. Vi gör alla dumma saker just i den stunden när det brinner till som man kan ångra i efterhand. Man förlorar logiken och kontrollen i sådana situationer. Normala människor kan förvandlas till monster.

Där finns en hel del ilska i dina texter och någonstans får jag känslan av att du vill ha revansch på något. Är texterna verklighets relaterade eller bara påhittade?
Alla texter är verklighetsförankrade och hämtade ur mitt liv. Visst finns det texter som kan bygga på drömmar, men allt kommer från saker jag upplever, känner och ser.

Ser du dig själv som en rebell inom synth scenen?
Nej.

Finns det en dos punkattityd i dina värderingar?
Jag tror det. När jag var 12-13 år var jag väldigt mycket inne på punk. Jag bryr mig inte längre om värderingarna som punken står för. Däremot gillar jag fortfarande punk och tanken att du gör musik för dig själv och inte bryr dig om människor gillar det eller inte.

Du verkar ha full koll på att det är svårt att stå ut och vara unik när du gör den här typen av musik. Vad inspirerar ditt musikaliska skapande?
Det är nog inte bara inom industri- eller EBM-scenen det är svårt att vara unik. Jag tror inte det spelar någon roll vilken genre du gör musik i. Vilken musik du än spelar är det svårt att vara unik om du bara lyssnar på musik från den genren du gör musik inom. Visst lyssnar jag på elektronisk musik, men jag lyssnar även på till exempel Beatles och 50 Cent. Jag säger inte att jag är sämre eller bättre än andra, men jag vet vad jag vill göra och gillar.

Varför tror du folk bryr sig så mycket om att hålla den elektroniska/industri-scenen så långt ifrån allt vad mainstream heter?
Jag tror att många tror att för att vara unik och självständig måste man hålla sig långt borta från mainstream-kulturen vilket jag tycker är helt fel. Om du måste ha regler för att tycka att du är unik felar du redan där. Allt du behöver göra för att vara unik är att vara dig själv. Du väljer själv hur mycket du vill låta dig påverkas av andra och hur mycket du vill ta intryck av vad andra säger. En hel del hänger på dina egna åsikter och värderingar. Du kan försöka bli unik men för att bli det måste du vara dig själv vilket gör att du är galet ute om strävar efter att vara det.

Tror du att du kommer att göra en grej som Kate Perry-remixen du lade upp på Youtube igen?
Det har jag redan gjort och kommer att göra igen. Jag har gjort en remix på Lady GaGa också. Jag har det väldigt roligt när jag gör remixerna och gillar det.  Det är inte bara för att det är bra låtar utan det gör det enklare för mig att förstå olika musik stilar vilket hjälper mig att utvecklas som låtskrivare. Kanske kan någon som tycker låtarna är tråkiga på radion upptäcka dem via mina remixer då de kanske har lättare att närma sig låtarna via dem.

Är det inte lite kul och provocera trångsynta människor genom att göra remixerna också?
Visst är det alltid kul och nypa folk lite i baken och retas lite. Jag vet om att jag kommer att få negativ feedback på det, men det kan jag ta.

Om Kate Perry hade frågat dig om en remix på hennes kommande singel hade du gjort den då?
Absolut.

Då är det ändå seriöst det du gör för skojs skull på något vis?
Visst är det så. Jag har det roligt när jag gör remixerna som sagt, men det innebär inte att det inte är 100 % seriöst. Allting med Aesthetic Perfection är inte heller allvar. Människor som tar sig själv på för stort allvar har problem. Man måste kunna skratta åt sig själv ibland och det är det enda sätter man kan ha roligt på.

Ditt senaste album A Violent Emotion kom 2008. Har du börjat och jobba med nästa album än?
Just nu har jag 10-12 nya låtar. De är inte på långa vägar färdiga än men jag hoppas att jag inom ett halvår börjar få koll på läget om hur det nya albumet kommer att se ut, hur det kommer att låta och hur jag vill ha det.