Intervju: Project-X

Project-X är tillbaka med besked. Nu är de aktuella med maxin Needles & Control och senare i år väntas ett nytt album se dagens ljus. Vi fick ett snack med bandets frispråkiga motor och grundare Torny Gottberg. En man med mycket åsikter som har en del att säga oss.

Hur känns det att vara tillbaka? Känns det som en comeback eller ni ser det inte så?
Well, man kan se det på lite olika sätt. Visst det har vart ett tag sedan vi släppte något men vi har ju inte legat på latsidan hela tiden eller. Man kan väl kalla det ”paus”. Men under ”pausen” så har vi ju gjort lite spelningar, vart med på ett par samlingar etc. Dessutom har jag (Torny) remixat lite indiepopband bl a The Fine Arts Showcase och The Legends under namnet Project-X. Men visst lite av en ”comeback” är det kanske i alla fall. Men det känns väldigt kul att kicka i gång det gamla X projektet igen efter att ha legat lugnt ett tag. Tror att det har vart bra för oss att pausa faktiskt. Åren 1999-2003 var nästan för intensiva för oss som band. Men nu känns det som vi mognat och är redo igen. Nu ser vi framåt och det känns bättre än någonsin faktiskt. Marknaden har ju ändrats mycket under våra 15 år som band.

I vilka banor tänker ni nu när det gäller Project-X? Är det tillfälligt ni blåst liv i bandet eller man kan förvänta sig att ni kommer att fortsätta släppa grejer lite mer frekvent nu?
Tanken har aldrig vart att bara blåsa liv i det tillfälligt utan nu är vi lite fokuserade och jobbar framåt. Vi har jobbat på albumet till och från ganska länge. Det har dock alltid vart mycket som kommit emellan hela tiden. Dels så har jag ju mitt egna skivbolag (Progress Productions) + ett heltidsjobb på Border Music. Sedan har jag ju klubben Target tillsammans med två vänner. Så man går ju inte utan saker att göra direkt. Jouni är ju även med i Mr Jones Machine och förutom heltidsjobb så jobbar han ju mycket med mastring, mixning etc. Och Mattias har ju mycket med sitt jobb på Sveriges Television där han jobbar som grafiker. Men nu träffades vi i december och jobbade hårt ett par dagar. Det kändes förbannat bra och det var sjukt kul. Så räkna med att ett album dyker upp här lite senare i år. Låtar och idéer finns det gott om. Vi har testat ett par under de spelningar vi gjort.

Maxin Needles & Control har precis släppts. Är låtarna på den representativa för hur ni kommer att låta på ert kommande album som kommer senare i år?
Jo, låtarna ”Needle (2010)” och ”Is This What You Wanted” är nog i alla fall en ganska bra fingervisning på hur Project-X år 2010 kommer låta. De är ju låtar som växt fram under kanske de senaste två åren när vi haft tid att träffas tillsammans och jobba.

Ljudbilden har förändrats något på ert nya material. Känns det viktigt att inte upprepa sig när ni väl släpper något nytt?
Det har vart viktigt för oss att inte göra en ”Modus Operandi” del 2. Visst, den skivan är i alla fall jag ganska nöjd med fortfarande. Det finns spår som jag tycker står sig bra ännu. Men det hade vart väldigt trist att inte visa att vi gått framåt efter att ha ”vart lite borta” en stund. Sedan är det ju klart att i och med att vi faktiskt gjort musiken tillsammans denna gång så har alla mer ”input” och det har vart otroligt viktigt för oss som band. Nu låter det äntligen Project-X som det är meningen att Project-X skall låta tycker jag. Så för oss som band har det vart väldigt viktigt att ”gå vidare”. Helt klart.

Hur pass mycket av det kommande albumet är färdigt just nu? Kan ni avslöja titeln på det?
Det finns nog nästan demoversioner på allt som kommer bli albumet. Så det handlar egentligen bara om att ta oss tid och sätta oss ner och putsa lite och göra klart allt. Så det är ganska långt framskridet. Men någon titel när inte satt ännu. Förr var jag väldigt tidig med att sätta titel på skivor ”Forbidden Desires” och ”Modus Operandi” var titlar som nästan var satta långt innan albumen var färdiga. Men denna gång har jag faktiskt inte tänkt så mycket på det. ”Needles & Control” t ex kom jag på rätt sent. Kanske ett par dagar innan det var dags för att skicka skivan på tryck. Men direkt vi vet så lovar jag att synth.nu kan få vara först med att veta.

På Needles & Control finns en cover på Joy Divisions ”Shes Lost Control” med. Hur tog ni er an låten? Är det en ren hyllning till bandet eller ni jobbade på att försöka tillföra låten något nytt?
Vi gillar alla Joy Division och de har ju haft en stor input i den genre vi trots allt tillhör. Så visst är det delvis en hyllning till dem. Dock så är det inget försök till att göra låten bättre på något sett utan den är gjord med helt andra infallsvinkar och sett från Project-X perspektiv. Den är ju rätt annorlunda än originalet. Men vi gillar verkligen låten och tyckte det kunde vara kul att göra den i en version som om vi själva hade gjort den från början. Dock har man ju lite ”snävare” tyglar när man tolkar andra musiker. Man skall ju inte sabotera originalet utan måste behandla det med respekt. Vilket jag tycker att vi gjorde… eller ja… hoppas att vi gjorde i alla fall.

Varför valde ni just att göra en cover på Joy Divisions ”Shes Lost Control”? Har den låten någon speciell betydelse för någon av er?
Det hade kanske vart enklare för oss att göra en cover på en mer ”regelrätt” synthlåt som ”Headhunter” eller ”Control I’m Here” eller något sådant men det hade ju vart ganska trist och egentligen inte tillfört något. Det var mer spännande att tackla en låt som har en mer traditionell uppbyggnad och struktur till att bli ”synth”. Dessutom kanske man skall tillägga att vi alla tre i bandet kanske inte är så fruktansvärt inbitna synthare utan lyssnar på otroligt bred musik. Och det kanske är så att personligen så ligger Joy Division oss närmare hjärtat än många av synthbanden på marknaden. Men i och med att vi vart lite tysta ett tag var det roligt att börja med att ge lyssnaren något de kanske känner igen. Även om det är en Joy Division låt så är det ändå mycket Project-X i den.

Vad känner ni att Project X årgång 2010 har att tillföra synthscenen?Oj, det är ju egentligen en fråga för ”scenen” om man säger det så. Jag vet faktiskt inte. Visst vi har ju otrolig rutin på scen när vi spelar live och vi är tillräckligt rutinerade för att inte gå på många ”nitar” som man kanske gör som nybörjare. De ”nitarna” gick vi på för 10 år sedan… hehehe.. Vi har ju aldrig försökt säga att vi skall tillföra något nytt eller revolutionerande som band. Bara göra det vi själva vill och försöka ha så roligt det bara går på resan dit. Jag tycker inte något synthband alls tillför något nytt och det behövs inte eller. Man kan väl satsa på att försöka göra det bra i stället? Jag kan ju fisa i en burk och lägga 4 minuters delay på det. Det skulle ju tillföra något nyskapande men det hade inte vart speciellt bra direkt. Så hellre bra som fan än unikt tycker jag är ett bra motto. Men det är ju helt upp till lyssnarna att tycka till om vi hör hemma på marknaden 2010. Hoppas kan man ju alltid göra i alla fall…

Hur skulle ni själva vilja beskriva Project-X utveckling från början tills nu?
Ooopppsss… detta skulle kunna bli en mindre roman känns det som. Men ja vad skall man säga. Det började faktiskt som ett sidoprojekt en gång för 15 år sedan. Och eftersom det egentligen bara skulle vara en ”engångsgrej" så sket vi i namn. Det fick bli X för okänt och bara Project. På den tiden hade vi inte speciellt mycket instrument och det lät väldigt primitivt. En Casio FZ-1 sampler, en Korg Dw8000 synth och en Roland TR-505 trummaskin typ. Men vår demo ”309 Steps Between”, som bara trycktes i 100 exemplar, sålde slut väldigt fort och vi upptäckte att det var väldigt kul att göra musik tillsammans och därifrån tog vi steget till att bli ett liveband. Vi har gjort så otroligt mycket spelningar både i Europa och i Nord Amerika igenom åren och det har ju absolut drivit på vår utveckling. Band lär ju sig hela tiden och tar steg efter steg framåt. Hade man inte gjort det hade man lika bra kunnat lägga ner. Sedan var det ju ett stort steg för oss att gå från demoband till att bli kontrakterade, det satte ju lite mer press på oss som band. Numera kan man ju låta sjukt proffsigt med hjälp av en dator och lite pluggar hemma, det där fanns ju inte ens på kartan när vi började släppa musik. 1995 var vi ett väldigt primitivt demoband och fram tills i dag är vi väl i alla fall bra många steg på vägen att låta som vi vill låta. Men utvecklingen tar aldrig slut. Man blir aldrig klar, man skriver aldrig den där felfria ultimata låten. Det är alltid en strävan för att göra det… men man når aldrig dit. Tack och lov. Men jag har i alla fall otroligt mycket fantastiska minnen från de 15 första åren som jag kommer kunna blicka tillbaka på och aldrig önska ogjorda. Det är fortfarande det bästa jag vet att jobba med musik. Sedan om det är Border Music som distributör, Progress Productions som skivbolag, Club Target som arrangör eller Project-X som band spelar inte så stor roll. Musik är en enorm del i mitt liv så på ett eller annat sätt kommer man alltid jobba med det.

Om jag förstått allt rätt fungerar Project-X nu mer som ett band än tidigare då du gjort det mesta. Hur har det rent kreativt påverkat bandet och hur känns det och låta andra påverka mer i den kreativa processen?
Det har verkligen vart som en dröm att jobba som ett band. Det har alltid vart ett krav från min sida att om det skall bli en fortsättning på bandet så skall det göras tillsammans. Det har funkat så otroligt bra och det känns äntligen som att vi är ett band. Sjukt härlig känsla! Det är nog därför som ljudbilden och musiken låter så mycket annorlunda än tidigare. Nu finns del delar från Torny, Jouni och Mattias och det är tillsammans vi gör som resulterar i Project-X. Det har verkligen vart en kreativ boost i alla fall för mig som stått som upphovsman till det mesta av de tidigare verken. Så hade jag haft tre tummar så hade jag gett dem alla ett STORT ”tummen upp”.

Du har utryckt en viss trötthet över elektroniskt musik med extremt distade eller väsande röster kända för att ha en lite elakare image. Vad exakt är det du har tröttnat på när det gäller den typen av musik?
SAAAAAAATAAANNNN. EVILLLLLLLLLL. EXTINCTIIOOOOOON. EXXXEECCUUUTTEEEEEEEE. Fyra ord.. hehehe. Nej då, om det vore så enkelt. Men det som jag verkligen ruttnat på är att man skall behöva dölja sig bakom en image. Tycker det är otroligt tramsigt. Det känns som hela den där delen av synthmusik bara klonar varandra och det känns otroligt segt. Jag tappade intresset för band som Grendel, Amduscia, Agonoize etc. för länge sedan dessvärre. Men det är ju min personliga åsikt, det finns ju folk som tycker om det och det får man ju respektera. Jag kan tycka det är okej att studsa runt på dansgolvet till de där banden. Men jag skulle aldrig lyssna på det hemma. Visst jag hävdade ju förut att man skall göra saker bra och inte försöka leka originell men ”hellectro/dark electro”-scenen drar det där till absurdum. Och jag tycker inte det är speciellt bra heller. Jag höll också på med massa effekter och grejs förr men denna gång är det väldigt mycket mer avskalat och naket. Det är säkert på vinst och förlust att göra så. Men det kändes rätt för oss i alla fall. Jag får känslan av att många av de här ”hellectro/dark electro” banden bara gör musik efter en formula som de vet funkar. Inte alls för att de egentligen gillar det själva. Måste vara otroligt trist att sälja sin röv på det sättet. Men visst tycker man det är roligt så. Men det funkar inte i min värld i alla fall. Men ingen säger att det jag tycker är rätt. Men det finns ju en anledning till varför jag inte signat ett sådant band på min egen label heller.

Ni låter Memento Materia ge ut ert material. Känns det viktigt att inte ge ut sin egen grupp på sitt eget skivbolag?
Viktigt vet jag inte. Men skönt i alla fall. Jag tyckte vi fick otroligt oförtjänt mycket skitsnack förr när vi låg på Energy Rekords och jag jobbade där. Så nu kan ju äntligen de som snackade om att det var ”jäv” etc hålla käften rent ut sagt. Hehehe … men nej, speciellt viktigt är det inte. Men jag hade aldrig släppt det på Progress eller, det är två olika saker Project-X är sin grej, Progress är sin. Jag har faktiskt lovat banden på Progress att aldrig släppa Project-X på Progress eller för att jag inte vill att något av det jag gör i det bandet skall ta fokus från deras skivor. Men visst vi är tillräckligt rutinerade och har tillräckligt med kontakter för att kunna göra det själva som band. Men det fungerarr lika bra att göra det via Memento Materia. Så kallade ”do-it-yourself”-släpp utan distribution etc är jag dock inte speciellt mycket för det blir oftast halvhjärtade ”forum push”-släpp med ett par mailorders som ändå inte gör någon vettig reklam och jag tycker fortfarande det finns en viss stolthet att ha skivkontrakt. Du kan kalla mig gammalmodig, men bolagen är fortfarande ett kvalitetsfilter tycker jag. Men återigen, det där är så mycket tycke och smak. Finns säkert inget som är rätt eller fel.

Jag antar att ni kommer att försöka att spela live en del. Hur ser det ut med spelningar framöver för er del?
Det kommer helt klart bli lite gig här framöver men det känns som vi kommer att välja spelningar med större omsorg innan albumet är klart i alla fall. Men ett par stycken blir det. Vi spelade nyligen på Das Boot och det var väldigt kul och vi fick ett riktigt fint och varmt mottagande av publiken så det gav ju klart lite mersmak. Vi har ju vart väldigt noga med att inte spela så mycket i Sverige på länge. Men nu känns det som att det kan vara aktuellt med att göra en sväng lite senare i år. Det är ju live som vi kanske kommer fram som bäst då det är väldigt energifyllt när vi står på scenen. Man får bjussa på lite galenskaper det är alltid roligt.

Till sist vill jag också passa på att tacka synth.nu för en trevlig intervju och berätta att vi verkligen uppskattar att ni kämpar på och driver scenen framåt med er webtidning. Vi ger er alla på synth.nu ett rejält stort knippe blomster och ”keep the spirit alive”.