Efter förra årets cover-EP och albumet Companions är Andreas Brun tillbaka med ny musik under eget namn. Vi tog ett snack med den rutinerade låtskrivaren – känd från bland annat The Mobile Homes och Sapporo 72 – om friheten i soloprojektet, postpunkinfluenser och om vad som väntar framöver.

 

Hallå Andreas! Hur står det till så här mitt i sommaren?

Det är bra med mig nu när det är semester. Jag är på landstället och gräver och grejar.

 

Ny singel ute nu – ”Finally” – berätta om den!

Ja, jag har gett ut en ny låt på egen hand som är ett smakprov på kommande album till hösten är det tänkt. Det är en låt som initialt var gjord på piano men som genomgått en del prövningar. Eftersom jag inte känner någon tidspress eller liknande med det här projektet så har jag testat fram och tillbaka tills jag hittat uttrycket jag vill ha. Nästan i alla fall.

 

Du släppte ju albumet ”Companions” förra året. Hur tar den här singeln vid det arbetet?

Cover-EP:n förra året och sen vidare med ett eget soloalbum är nog bara en utveckling i att lite opretentiöst leka med idéer helt själv. Faktiskt var det så att jag först inte var särskilt sugen på något mer efter cover-EP:n. Jag sa till grabbarna att jag skiter i det här nu, Mobile Homes, det får räcka för mig. Det kändes bra för min del. De vill fortsätta och det är fine med mig. Sedan efter ett tag hör faktiskt Sami Sirviö av sig till mig och erbjuder att hjälpa till att få ut låtar om jag har ny musik. Det kändes smickrande men jag hade inget nytt som kändes intressant för mig. Det gick en tid och som vanligt kommer idéer till slut. Jag började tänka och frågade sedan Sami om erbjudandet stod kvar och det gjorde det. Därefter kom tankarna på ett soloalbum. Varför inte.

 

Du är ju minst sagt känd låtskrivare och del i The Mobile Homes och Sapporo 72. På vilket sätt känner du att du kan rikta musiken när du ger ut den i ditt eget namn?

I och med att det är bara jag och inget band att ta hänsyn till så blev det lite större frihet på något sätt. Kanske på gott och ont också. Men man kan ju styra det åt vilket håll som helst, det är ju bara en själv som ska gilla det. Men det är också lite svårt att inte ha feedback, ett bollplank som de i bandet alltid varit. Men det har jag gjort så länge nu så, det är spännande med nytt tankesätt.

 

Är det lättare att skriva för dig själv eller för bandet?

Det har sina sidor. Det är enklare i bemärkelsen att jag bara behöver bry mig om vad jag själv tycker, men svårare för att jag inte har bandet som bollplank. Det är både och.

 

Ställer du om ditt mindset när du skriver för ditt soloprojekt – eller skriver du bara låtar där resultatet visar om det blir en Mobile-låt eller en för dig själv så att säga?

I det här fallet ställde jag nog om mitt mindset så att säga, för jag ville verkligen försöka att tänka nytt. Bort ifrån Mobile Homes på något sätt var tanken. Genomgående har tanken varit endast trummor (808:an), bas (ej syntbas), en synt, en gitarr, sång. Har inte tänkt så förut. Enkelt, inget putsande, det är låtidén som ska bära, inte produktionen. Jag har förvisso inte så avancerade inspelningsgrejer heller så det blir lite därefter. Jag är usel på teknik.

 

Hur tänker du rent genremässigt kring ditt soloprojekt. Styr du aktivt i en viss riktning?

Genremässigt är det nog så som med cover-EP:n att jag är inne på det som påverkade mig så starkt i tonåren. Det är för mig postpunken. Den intresserar och inspirerar mig till nya grejer. Jag gillar det soundet men försöker också tänka i andra ackord och harmoniföljder. Jag tycker nämligen väldigt mycket om viss barockmusik. Det är ofta mycket vemodigt, vackert och stämningsfullt.

 

Texterna då – vad skulle du säga att den röda tråden är när du skriver för dig själv?

Jag går faktiskt inte och tänker så mycket på dem. Det kommer fraser då och då i huvudet, när jag lägger mig på kvällen, när jag är ute och promenerar eller på väg till jobbet. Jag antecknar dem och till slut ser jag någon slags vilja till uttryck eller röd tråd i dessa fraser och får ihop det till en text. Jag tror att det ganska genomgående handlar om ett sorts bearbetande av sitt liv. Åldrandet, barndomen, människan, meningslösheten och världen omkring.

 

Och vad händer näst – nya släpp i pipeline; oavsett för ditt soloprojekt eller andra?

Framöver så är det väl albumet i höst som väntar. Vet inte när, men i höst. Det blir väl bra. Sami ska ha tid också, han har mycket annat. Har inga större förväntningar, bara en allmänt tillfredsställande känsla av att kunna nå ut med mina låtar räcker långt för mig.