När långvariga vännerna Pär Steen och Henrik Fexeus började skapa musik tillsammans igen var det tänkt som ren terapi – ingen annan skulle någonsin få höra resultatet. Men deras elektroniska projekt Comfort Module fick eget liv, och snart spreds första singeln It Falls Apart över de dansgolv där hemligheter sällan stannar länge. Nu är duon tillbaka med ny musik, full av värme, precision och kärlek till syntens eviga maskineri.

 

 Hej och grattis till releasen! Jag hörde att ni hade ett fint event på Nalen Klubb här om veckan – är ni nöjda?

 

Henrik:

Nöjda och utmattade. Eftersom det var vår första spelning så var nerverna förstås som fiolsträngar. Men vi hade stor hjälp av våra fantastiska extramusiker Elias Ortiz och Nemo Fexeus, samt ljusdesign av Hans Håkansson. För att inte tala om att Majestoluxe, Yestergrey och Lizette Lizette dj:ade så taket lyfte. Så förutsättningarna kunde inte varit bättre. Och trots att det var en måndag dök det mer folk än vi hade vågat hoppats på.  Så det gör vi igen, tänker vi.

 

Pär:

Jag har aldrig frontat ett band eller sjungit offentligt tidigare så jag måste nog säga att jag är väldigt nöjd. Precis som Henrik säger så var vi naturligtvis nervösa, kanske allra mest jag som ju till skillnad från Henrik inte har en gedigen scenvana.

 

Berätta kort – vilka är ni och vad gör ni för musik?

 

Henrik:

Jag heter Henrik Fexeus, är till vardags författare och mentalist, men har under större delen av mitt liv också gjort musik med Pär. Det där med att beskriva sin egen musik är alltid svårt men vi tycker ju att det är synth. Å andra sidan tycker vi också att NIN är synth, så vi är kanske inte de bästa att fråga.

 

Pär:

Jag heter Pär Steen och jag jobbar med systemutveckling i IT-branschen. Jag har sysslat med musik sedan tonåren i en eller annan form. Jag och Henrik träffades på gymnasiet och konstaterade snabbt att vi hade varsin synt, en Korg DS-8 och en Casio CZ-5000. Det räckte för att vi skulle starta ett band.

Jag skulle inte säga att vi gör klassisk syntmusik även om vi beskriver det som synth för enkelhetens skull. För min del måste det inte nödvändigtvis låta synth eller helt elektronisk även om vi använder en massa elektronik för att skapa vår musik. Jag gillar att lägga till element som bryter av, en distad elbas, samplade instrument, riktiga trummor. Jag är inte renlärig på det sättet att det bara får vara analoga syntar. Ett bra ljud är ett bra ljud.

 

Ni började skapa Comfort Module som ett sätt att må bättre – hur märks det där terapeutiska i själva musiken?

 

Henrik:

Det terapeutiska ligger i att ha total kreativ frihet, och få göra precis vad som faller oss in utan att behöva bekymra sig för att det måste möta en deadline, eller att det måste passa in i någon slags mall – eller ens behöva bli bra. Det är få andra saker i livet som tillåter det.

 

Pär:

Vi använder musiken och studion som ett sätt att koppla av, koppla bort och koppla ifrån. När vi är i studion är det bara musiken som gäller, vi behöver inte tänka på något annat i några timmar.

 

Hur ser ert arbetsflöde ut när ni gör en låt? Hur har ni samarbetat för att skapa debutalbumet ”Undertone”

 

Henrik:

Pär kan svara bättre på var hans hemliga grundinspiration kommer ifrån. När jag blir inblandad har Pär vanligtvis redan skapat en skiss på en vers, eller ett coolt beat, eller en tanke om en refräng. Det blir utgångspunkten. Jag ser det lite som att Pär målar pusselbitar som vi sen försöker bygga till ett motiv tillsammans. Och när vi ser vilket motiv det börjar bilda – vilket inte alltid är det som vi först trodde – målar vi ibland om det helt.

 

Pär: 
Det kan se lite olika ut. Någon enstaka gång har vi suttit i studion båda två och stirrat på ett tomt projekt i Cubase och tagit det till en färdig låt. Men det hör verkligen till ovanligheterna. Ibland är det mer melodibaserat, t.ex en idé som jag klinkat fram på mitt piano och spelat in på mobiltelefonen. Andra gånger utgår jag från och får inspiration från ljud. Kanske en session framför modulärsystemet. Moog DFAM är för övrigt en evig källa till inspiration. Oavsett tillvägagångssätt så behöver jag bolla med Henrik för att inte fastna i en fyra takters loop med 100 spår staplade på varandra. Henrik är duktig på att brodera ut skisserna till faktiska låtar. Vi kompletterar varandra bra där. Jag kan grotta ner mig i ljuddesign medan Henrik är mer otålig och faktiskt för processen framåt.

 

Ni har varit musikaliska partners sedan 80-talet. Hur låter det när ni förstår varandra utan ord i studion?

 

Henrik:
Haha! Om det ändå var så det fungerade. Vi är inte några ”jam-musiker”, så allt som sker i studion är ett resultat av en väldigt ordrik och analytisk dialog. Vilket jag tror avspeglar sig i musiken. Allt som finns i den är resultatet av en tydlig medveten tanke.

 

Pär:

Precis som Henrik säger så är vårt musikskapande mer teori och analys snarare än att vi får feeling. Men visst känner vi varandra bra vid det här laget och vi vet båda vad vi gillar och vad som vi tycker funkar i vår musik så på det sättet förstår vi varandra.

 

 

Vad är ert favoritverktyg i studion just nu – en särskild hårdvara, mjukvara eller inspelningsteknik?

 

Henrik:

Jag märker att ju längre vi håller på, desto mindre av en teknikmänniska blir jag. Förutom att den senast inköpta burken förstås alltid är den roligaste. Och att allt som kan smutsa ner ljud är att föredra. Men Pär är Comfort Modules gearhead av oss, så han har säkert favoriter jag inte ens känner till.

 

Pär:

Hmm, svårt att välja men just nu har jag nog återförälskat mig i Elektron Analog Four MKII. Fast i rollen som trummaskin snarare än synth. Den kan verkligen trycka ur sig hårda elektroniska beats med hjälp av Elektrons makalösa sequencer.

 

Ni beskriver musiken som ”100% kärlek till den elektroniska musiken”. Vad i den elektroniska ljudvärlden får er fortfarande att gå igång efter alla år?

 

Henrik:

I icke-elektronisk musik kan man - förhoppningsvis - hitta artistens eller kompositörens ”själ”, i brist på bättre ord, i arrangemang och melodier. Men sedan framförs den på mer eller mindre konventionella instrument. Det unika med elektronisk musik är att även ljuden till 100% måste skapas av musikern. Det ger en möjlighet att uttrycka sig inte bara melodiskt utan genom att laborera med elektricitet, vågformer och signaler. Det kan låta paradoxalt då elektronisk musik ofta beskrivs som kall, men den har en unikt intim relation till sina utförare. Det, och att det förstås låter svintufft.

 

Pär:

Jag älskar ljud, att skapa ljud, att manipulera ljud, att bli inspirerad av ljud. Det är fantastiskt roligt att sedan kombinera ljuden. Att skapa lager och sekvenser av ljud som kanske blir hela kompositioner som i sin tur genererar känslor hos andra människor (om man har tur)

 

 

Hur mycket styrs ni av ljuddesign och produktion, och hur mycket av känslan i stunden när ni skapar?

 

Henrik:

Svår fråga. Vi ljuddesignar samtidigt som vi skriver låtarna. Vi vet att det sägs att man inte ska göra så, men många gånger förvandlas små element i ljuddesignen till något som börjar påverka låten i sin helhet. För oss kan ljuddesign vara ett sätt att hitta oväntad inspiration till själva låtskrivandet.

 

Pär:

Det kanske redan framgått men jag går igång på ljuddesign så det är naturligtvis en stor del av låtskrivandet. Det är ju ljuden som i slutändan formar den färdiga låten. Den känslomässiga delen av skapandet skulle jag säga ligger tidigare i processen. Som när man sitter vid pianot eller försöker skriva en text. När den initiala idén är på plats så går vi nog ofta in i någon form av produktions- och designläge.

 

Det har gått många år mellan Soundrug och Comfort Module. Vad tog ni med er från den eran, och vad har ni aktivt lämnat bakom er?

 

Henrik:

Om vi tagit med oss något, så är det kanske vårt något bakvända sätt att skriva musik. Det vi med bestämdhet har lämnat bakom oss är det besynnerliga valet att låta mig stå och scratcha vinyl(!) på scen. På nittiotalet funkade tydligen vad som helst.

 

Pär:

Vi tar med oss vårt sätt att blanda elektronik och riktiga instrument/ljud. Vi var väldigt samplingsbaserade i Soundrug. Det skulle jag säga ligger bakom oss även om vi såklart kan använda samplingar även nu. Men vi bygger inte hela låtar på det.

 

Ni sa att Comfort Module egentligen aldrig var tänkt att höras av någon. Har vetskapen om att ni nu har publik förändrat hur ni skriver musik

Henrik:

Nej, jag tror det sämsta för både oss och vår publik skulle vara om vi försökte anpassa oss efter en viss målgrupp eller lyssnarstil. Då försvinner hela idén med Comfort Module. Vi älskar tanken på att det finns andra där ute som verkar gilla det vi gör. Och gillar man oss inte finns det så mycket annat bra att lyssna på. Det är okej. Vi kommer fortsätta göra det vi gör helt oavsett.

 

Pär:

Nej, vi har nog alltid försökt göra musik som vi själva skulle vilja lyssna på. Om andra människor vill lyssna på det vi gör så är det naturligtvis oerhört smickrande. Det som förändrar vårt sätt att skriva musik är snarare att vi själva lyssnar på musik som vi inspireras av snarare än att vi får nya lyssnare.

 

Ok, vad händer här näst nu då?

Henrik:

Vi river av två spelningar i anslutning till albumreleasen, sedan behöver vi hoppa in i studion ett tag för att fortsätta skriva på nästa album. Men redan i vinter kommer tre stycken ep:s med totalt 12 remixar på låtar från Undertone, av några av våra favoritartister. Och förhoppningsvis kommer vi dyka upp på fler livescener under våren igen.

 

Pär:

Jag har varit tvungen att lägga mycket tid på att öva sång inför våra spelningar så nu ska det bli skönt att krypa in i studion och vara lite kreativ.