Med Hoy har Carl Sjöström lämnat EBM-scenens råa energi bakom sig och i stället riktat blicken inåt. På debutalbumet Getting Closer rör han sig genom långsamma, detaljrika elektroniska landskap där känslor får ta tid att veckla ut sig. Det är ett personligt och eftertänksamt verk, präglat av subtila förändringar, skör sång och samarbeten som tillför både värme och djup. Vi möter Carl Sjöström i ett samtal om rörelse, monotoni, arv från industriscenen – och om att våga stanna i det ofärdiga.

 

Hej Carl! Hur är läget?

Hej! Tack, det är väldigt bra.

 

Berätta för de som inte hört ditt projekt Hoy tidigare. Vad är det och vad gör du för musik under det namnet?

Hoy är min enmansorkester där jag kan utforska och töja på musikaliska gränser helt på egen hand, även om jag gärna tar in hjälp ibland. Det är inte direkt fördefinierat vilken slags musik Hoy ska göra, mer än att det är sånt jag själv tycker om. Man kan nog placera det någonstans i dark wave-fåran även om jag själv har svårt att förstå vilken genre jag rör mig inom.

 

Du har en bakgrund i den tidiga svenska EBM- och industriscenen med Scapa Flow. Hur har de erfarenheterna format dig som musiker, även när du nu rör dig i ett betydligt mer lågmält landskap?

Fostrades man i den tidiga EBM- och industriscenen så sitter vissa saker väl lite i ryggmärgen. Det är lätt att hamna i att basgången är central i en låt, t.ex. En del saker vill man kanske bejaka och ha kvar, medan andra känns föråldrade och lite uttjatade. Det finns en renhet och enkelhet i EBM som är väldigt behaglig att utgå ifrån, men ”punkigheten” som präglade scenen på den tiden är svår för mig att väcka liv i utan att det blir cringe.

 

Hoy präglas av långsamhet, återhållsamhet och detaljrikedom. Var det ett medvetet avståndstagande från tidigare uttryck, eller växte det här soundet fram mer organiskt?

Det är definitivt någonting som jag har haft lust att utforska länge, och som sedan har kommit ganska naturligt när jag har skrivit låtar. Det är lätt att fastna i detaljer också, så man får vara försiktig så att det inte blir för spretigt.

 

Kul med ditt debutalbum – ”Getting Closer”! Hur har processen gått?

Det kändes som en bra utmaning att göra ett album efter de 2 första EP:na. Några låtar var redan skrivna när jag satte igång, sedan fylldes det på successivt. Jag spelade upp 10-12 utkast för skivbolaget i maj 2025, och efter det har det mest handlat om finslipning och sångpålägg. Det är helt närproducerat med enbart duktigt folk från Gävle och Sandviken och inspelningarna har skett i Gävle och Söderhamn.

 

Getting Closer beskriver du som ett sammanhållet och känslomässigt verk. Vad är det du upplever att du närmar dig – eller kommer närmare – med det här albumet?

Det sammanhållna och känslomässiga handlar om att varje låt utgår från någon typ av grundkänsla, som sedan nyanseras och kompliceras. Titeln ”Getting closer” kan tolkas på många olika sätt. Upplevelsen av att närma sig något är intressant – att vara i rörelse men inte riktigt framme är något jag trivs med och en bra utgångspunkt för att skapa. Det kan vara en katastrof, men det kan också vara ett mål man har strävat mot. Är det lika intressant när man är framme? ”Getting closer” är ju också en fantastisk låt med Nitzer Ebb och man kan ju också se albumtiteln som en hyllning till Douglas McCarthy.

Många spår bygger på subtila förändringar snarare än tydliga klimax.

 

Vad tilltalar dig med den långsamma utvecklingen som musikalisk idé?

Många fantastiska låtar bygger på en monoton del som bara varieras lite grann, och det kan vara så vackert. Artister som Röyksopp är mästare på det. En liten ändring i basgången, en tunn stråke eller ett filter och hela låten lyfter eller får ett djup.  Det är något med förväntan som byggs upp, låten blir mer intressant än om det är allt för tydligt på en gång.

 

Jag tycker låtarna på albumet tar ut svängarna musikaliskt med en svepande sång. Hur arbetar du med rösten i Hoy jämfört med hur du tidigare använt vokala uttryck?

Att arbeta med sången är det både svåraste och roligaste i Hoy. Det är tillåtet att leka med nyanser och detaljer, testa gränser och det får vara mjukt och svepande när det behövs. Men det är också otroligt svårt tekniskt att få det att låta som man vill, I Scapa Flow delade vi ofta på sånginsatserna och då handlade det mer om att få fram kraft och styrka. Detaljer var inte något vi var så upptagna vid alltid.

 

Karolina Westlunds körer återkommer genom albumet och ger en tydlig värme. Vad tillför hennes röst till helheten, och hur har samarbetet påverkat musiken?

Jag visste tidigt att jag ville ha en kvinnlig röst på några låtar. När Karolina tackade ja visste jag att det skulle bli precis det jag var ute efter, men det blev ännu bättre än jag visste att det kunde. Det är svårt att veta innan man hör ett sångpålägg hur helheten blir, men det var väldigt roligt att mixa låten efter det och låtarna lyfte fem våningar av hennes insats. Hon skapade också en karaktär på vissa ställen som inte fanns innan, något mer organiskt och levande. Fantastiskt roligt.

 

Spår som Out of Love och Grey rör sig i ett tydligt introspektivt register. Hur personlig är musiken i Hoy – och finns det gränser för vad du vill dela med dig av?

För mig är det intressant att utforska även detta. Hur nära det personliga kan man gå? Gränser finns naturligtvis, men det är ju bara jag som vet var de går och hur nära eller långt ifrån verkligheten något utspelar sig.

 

Albumet avslutas med ett samarbete med Nano Ona. Varför kändes det viktigt att öppna upp Hoy-universumet för en annan röst just i slutet av skivan?

Erika Axmark (Nano Ona) har varit en inspiration sedan jag tog upp musikskapandet för några år sedan, och vi har gjort en del samarbeten tidigare. När den här låten föll på plats blev den en slags sammanfattning av de senaste årens skapande som kanske både sätter en punkt och pekar i någon riktning.

 

Vad händer här näst då?

Nytt material är på gång, men fokus ligger på att ta projektet Hoy till scenen på något sätt under 2026. Vi får se i vilken form det blir, men det vore roligt att se hur det fungerar live. Jag söker också vidare efter fler inspirationskällor och samarbeten för fortsättningen.