Nästan 40 år efter att de tog paus – utan att riktigt veta varför – är TRES tillbaka. Det svenska synthpopbandet som föddes ur dammsugarslangar, Porta Studios och billiga trummaskiner i 80-talets Landskrona har oväntat återförenats, återupptäckts och klivit upp på scen igen. Med en enda singel från 1985, ett kultförklarat demoarkiv och en nyfunnen publik berättar TRES nu sin historia. Om vänskap, minimal wave, livets omvägar – och känslan av att stå live för första gången på nästan fyra decennier, som om tiden både stått still och rusat förbi.

 

Hej TRES! Presentera er och kort bara om er bakgrund för de som inte känner till ert förflutna!

Jacob: Jacob Jappz Nyremark. På 80-talet var det Persson som stod sist i namnet. En av de som varit med och grundat det som blev Tres. Spenderade stor del av min tid i kör på den tiden, men det är inget som jag skyltar med.

 

Anders: Jag är född 1967, precis som övriga medlemmar i bandet. Jag har arbetat inom järnvägsindustrin i drygt 30 år och är fortfarande verksam där. Musik är i dag inget jag normalt sysslar med aktivt.

 

Lars: Lars Bergh, född i Landskrona men flyttade till Göteborg 1990.

 

Christian: Christian Olsson. Har arbetat inom plåtslageri i 35 år. Jag var med från början när Tres bildades. Har även sjungit i samma kör som Jacob och är inget jag skryter om heller

 

Nu när ni  har återförenats och ska spela live i Sverige för första gången på nästan 40 år – hur känns det? Var det självklart att tacka ja, eller krävdes det övertalning?

Jacob: Att spela live har alltid lockat mig men ”livet” kom liksom före. Jag fortsatte dock i som DJ med det elektroniska som ledstjärna. Att få stå på scen igen och möta publik med mick i hand är som en extra gåva från ovan! En som ska ha stor eloge för det är Anders som burit både denna återförening och inTressant-projektet på sina axlar.

 

Christian: Behövdes inte så mycket övertalning för min del. Jag var med på det direkt. Nu var det bara att fixa nått att spela på...

 

Hur bildades TRES från början, och vad minns ni mest från era tidiga år tillsammans? Hur såg musiklivet, vänskapen och kreativiteten ut på den tiden?

Christian: Ingen aning hur det började egentligen. Vi var klasskamrater och och på nått sätt hamnade jag och Jacob hos mig och började sjunga i dammsugarslangar och banka och slog på allt möjligt för att hitta konstiga ljud.

 

Jacob: Vad jag kan minnas så var det väl jag och Christian som startade Sythetic Dos en gång i tiden. Jag sjöng genom dammsugarslang och Christian skruvade på de få skruvarna vi hade och allting spelades in på en porta Studio, där det dubbades om och om om och om igen tills bruset var högre än ljudnivån av synthar och annat. Anders är väl den som har alla svar på sånt egentligen. Han är ett orakel på år, tider och händelser.

 

Anders: De ursprungliga medlemmarna i bandet var Jacob och Christian, som då kallade sig Synthetic Dos. Jag har känt dem sedan lågstadiet, dvs drygt 50 år… Christian och jag gick i samma klass, medan Jacob gick i parallellklassen. Eftersom det bara fanns två klasser i vår årskull lärde vi snabbt känna varandra. Under högstadiet spelade Christian och Jacob i ett band som hette Energy, med sättningen gitarr, bas, trummor och keyboard. År 1982 köpte jag en trummaskin. Priset motsvarade ungefär vad en bra begagnad moped kostade vid den tiden, så i stället för moped investerade jag mina besparingar i en trummaskin. Jag hade då redan deltagit i några av Synthetic Dos sessioner och blivit inspirerad av deras experimenterande med elektroniska instrument. I samband med detta ”slutade” trummisen i Energy, och jag blev istället medlem i bandet, där jag programmerade trummaskin och spelade tamburin. Bandet bytte samtidigt namn till Papillion. Parallellt fortsatte Synthetic Dos sin verksamhet, men eftersom jag nu alltid deltog bytte vi namn till Synthetic Tres. Efter några månader lades Energy/Papillion ner, och vi satsade istället fullt ut på Synthetic Tres. År 1984 lärde jag känna Lars genom arbetet, och vi började umgås även privat. Det visade sig snabbt att vi delade musiksmak. Han var dessutom en mycket skicklig klaviaturspelare och, till skillnad från mig, även sångare. Han gick med i bandet, som då tog namnet Jupiter 4. Efter några veckor beslutade vi oss för ännu ett namnbyte och kallade oss därefter helt enkelt bara för TRES, trots att vi nu var fyra medlemmar. Jag minns inte exakt när Lars (Lasse) lämnade bandet, men troligen skedde det i slutet av 1985 eller början av 1986, då han började spela i ett annat lokalt band, Dada 36. Vi övriga fortsatte som TRES under resten av året och möjligen en bit in i 1987. Mellan 1988 och 1992 spelade vi (Anders, Jacob och Christian) tillsammans i olika konstellationer, men därefter dröjde det ända till 2024 innan vi åter samlades för att se om det fanns möjlighet att återuppta bandet inför en spelning på en festival i Belgien, dit vi blivit inbjudna.

 

Vilka var era största musikaliska influenser när ni startade, och vilka inspirerar er idag? Har något förändrats – eller dras ni fortfarande mot samma stil och känsla?

Lars: Jag lyssnade mycket på punk tidigt men hade ett brinnande intresse för elektronisk musik. Ultravox tidiga skivor med John Foxx på sång. Gary Numan och när Depeche Mode dök upp var man ju helt såld. I dag lyssnar jag mest på lite tyngre grejor, Killing Joke för att nämna en grupp.

 

Jacob: Det var allt som Vince Clark rörde vid, och Kraftwerk. På den svenska scenen Lustans Lakejer. Idag är jag av uppfattningen att en bra låt är en bra låt. Därför är jag så stolt över det vi skapade i så ung ålder. Genre spelar ingen roll idag.

 

Anders: Våra största musikaliska influenser vid den tiden var, som jag minns det, Depeche Mode, Kraftwerk, Yazoo, Human League, Lustans Lakejer, Ratata, Reeperbahn och andra tidstypiska artister. Personligen dras jag fortfarande mycket till synthbaserad musik, men lyssnar i dag på det mesta som jag upplever som bra, oavsett genre.

 

Ni släppte bara en enda singel 1985, trots att ni skrev massor av musik. Varför blev det så få officiella släpp? Var det ekonomi, teknik, tid eller helt enkelt livet som kom emellan?

Christian: Vi pratade nog aldrig om att släppa nån skiva. Vi fick en gratis dag i en inspelningsstudio och där tror jag det började, att vi gör en singel när vi ändå är här.

 

Jacob: Jag gillande vårt enda singelsläpp, där på åttiotalet, så det kan väl vara så att de idag inte direkt ligger oss i fatet, snarare tvärtom. Det har blivit någon form av hajp runt oss grundat på att just denna singel släpptes och endast det, tror jag.

 

Anders: Frågan om eventuella framtida släpp diskuterades egentligen aldrig i någon större utsträckning.

 

"inTRESsant"-skivan samlade demos som legat gömda i decennier. Hur var det att höra ert unga jag igen? Kändes det nostalgiskt, överraskande eller andra känslor?

Jacob: Gällande inTressant så är det bara positiva känslor. Det är så enkelt som att jag fortfarande tycker att vi gjorde bra musik redan då och att få folk att lyssna på den och komma ut och spela och höra att publiken sjunger med i låtar som är nästan 40 år gamla är ju helt bisarrt.

 

Christian: Att höra det gamla som man inte hört på länge satte igång många minnen. Vissa låtar mindes man att man spelat och andra inte.

 

Anders: För mig var detta inget nytt, då jag haft tillgång till materialet under hela tiden. Dessutom har det funnits tillgängligt på olika plattformar genom åren, vilket också gett andra möjlighet att ta del av våra äldre inspelningar.

 

När TRES ursprungligen slutade 1987 – vad var det som gjorde att bandet upplöstes? Och fanns det någonsin tankar på en comeback tidigare?

Jacob: Jag tror faktiskt aldrig att Tres upphörde att finnas. Men tog bara ett break på sådär 40 år och vem vet kanske spelar vi igen om 40 år. Det fanns väl en vilja till någon form utav sammankomst i samband med släppet av inTressant men så blev inte fallet tyvärr.

 

Anders: Frågan är egentligen om TRES någonsin slutade – eller om vi helt enkelt tog en mycket, mycket lång paus.

 

Berätta något om syntarna – hårdvaran – som lade grunden för TRES!

Jacob: Gällande syntar och sånt från åttiotalet så får jag nog lämna över svaret till andra. Själv satt jag ofta och klinkade på någon form av elpiano för att få fram någonting som vi senare kunde jobba med. Roland 303, 606, 909. Jag kan sakna alla idag.

 

Christian: Jag kommer inte ihåg dom första syntarna jag hade men körde länge på en Korg-Poly 61 och en SH-101.

 

Anders: Min egen utrustning bestod av en Roland Drumatix TR-606, en KORG Poly-800 och en Yamaha DX21. Innan jag köpte Poly-800 lånade jag en KORG Mono/Poly av min kusin. Christian använde inledningsvis en synth vars namn jag inte minns, men gick senare över till en Roland SH-101 samt en KORG Poly-61. Jappz hade från början någon form av hybrid mellan orgel och synth, även den utan att jag minns märke eller modell. Vid några tillfällen lånade även han en KORG Mono/Poly, men använde främst sin Yamaha CS01 med tillhörande trynorgel samt sina vokala resurser. Lars spelade på en KORG Poly-800. Vi köpte gemensamt en Yamaha 100 II-mixer med tillhörande hemmabyggda högtalare, som användes både vid repetitioner och spelningar. Dessutom hade vi en trummaskin som ägdes gemensamt. Ingen minns exakt vilken modell det var, men troligen rörde det sig om en Yamaha RX5.

 

 

Hur har det varit att börja repa igen inför återföreningen? Har kemin och soundet funnits kvar, eller har ni behövt ”återupptäcka” hur ni spelade tillsammans? Jag gissar att alla grunder har fått återskapas – satt de i ”muskelminnet”?

Anders: När vi sågs sommaren 2024 märkte vi snabbt att kemin mellan oss fortfarande var mycket god. Vi bestämde oss därför för att genomföra spelningen i Antwerpen och därefter utvärdera om vi ville fortsätta TRES som en bokningsbar akt.

 

Lars: Det var fantastisk roligt att få träffa grabbarna igen efter nästan 40 år. Minns att jag oroade mig för hur det skulle gå, men så goa gubbar. Det mesta satt direkt. Kemin var kvar.

 

Jacob: Att träffas och repa så här långt senare är egentligen mycket mer prestigelöst och öppet för en helt annan form av diskussion än vad som fanns vad jag kan minnas för 40 år sedan. Även om vi redan då ville åt samma håll så tror jag ändå att vi spretade litegrann bland våra influenser, vilket samtidigt var en stor fördel för att skapa det ”unika” Tres soundet. Allting har såklart fått återskapas och nåt muskel är det inte att snacka om. Däremot när man hör låtarna och känner känslan i magen så vill man både behålla det som en gång var samtidigt som jag gärna skulle vilja flytta känslan framåt till dagens produktionsmöjligheter och inte sjunga i dammsugarslangen.

 

Christian: Att börja repa igen är fruktansvärt roligt. Vi är som 16-17 åringar fast vi snart är 60. Vi har ju fått återskapa allt igen. Vi vill kanske att det ska låta som förr ,men med dagens teknik är det roligt att skena iväg lite ibland.

 

Vad kan publiken förvänta sig av er första livespelning på nästan fyra decennier? Kör ni material exakt som på 80-talet, eller har ni moderniserat något?

Lars: Vår målsättning är väl att låta som Tres gjorde på 80talet. En del saker har vi väl slipat på och oljat.

 

Jacob: Vi har väl landat i att vi låter ganska mycket som vi gjorde på åttiotalet men självklart på något vis har man ju slipat med dagens teknik både på gott och ont. Grundkänslan finns kvar, Poly 800 har överlevt, men Ableton har tagit plats. Publiken kan förvänta sig fyra snart 60 år gamla gubbar som uppfyller en pojkdröm. När vi går upp på scenen är det som att åka tillbaka till framtiden på något vis. Setet som vi får köra är 40 minuter och skulle det dra över på tiden och det är okej så tror vi nog att vi orkar det också. Vi kör såklart allt live med allt vad det innebär för mitt blodtryck! Hoppas det finns hjärtstartare i lokalen inte bara till oss utan kanske även till våra fans.

 

Christian: Lite har vi ändrat på vissa låtar för att vi ska kunna spela det. Fingrarna är inte lika snabba som förr.

 

Om återföreningen faller väl ut – kan det här leda till mer? Nya låtar, fler spelningar, kanske till och med ett nytt TRES-släpp?

Lars: Vi har förbannat roligt fortfarande och gillar det vi gör. Det är en stor drivkraft. Så länge man känner så…

 

Christian: För min egen del hoppas jag att det faller väl ut. Jag skulle vilja göra nya låtar och skulle det bli ett nytt Tres-släpp hade det varit underbart.

 

Anders: Jag ser jag gärna en fortsättning. Den största utmaningen är, som så ofta, tiden. Kanske tar vi nu ytterligare en paus och återkommer den dag vi gått i pension – och fortfarande befinner oss bland de levande.

 

Jacob: Man brukar ju säga ”den som lever får se”. I detta fall är det nog snarare ”om vi lever, så får vi se”.