Skinny Puppy. Underhållningsmaskinen.

Om Depeche Mode var bandet som lindrade min teenage angst, så var Skinny Puppy bandat som minskade antalet insparkade dörrar. Den energin fick jag när legendarerna Nivek Ogre och cEvin Key tillsammans med en trummis och en gitarrist gjorde Skinny Puppys näst sista stopp på Europaturnén – Kraken, Stockholm.

Kraken var en ny upplevelse för mig. En garagekällare i sin enkelhet, men en lagom stor arena för cirka 1000 personer som både ger utrymme och intim känsla. Däremot var törsten på biljetter stor. Jag vet i fan om inte bandet kunde fyllt en ännu större arena?

Som vanligt när det gäller Skinny Puppy är liveframträdandet lika mycket performance som musik. Nivek genomborras av stora sprutor fyllda med teaterblod och fluorescerande, gul vätska. Sättningen med trummis och gitarrist ger tryck i framträdandet. Kort sagt -det här bandet, med nästan 35 år på nacken (borträknat diverse avbrott), kan fortfarande leverera. En välsmord underhållningsmaskin.

Bolagstrassel har lett till att nyare låtar uteblir från setlistan. Trist på ett sätt. Kul på ett annat. Vi får till exempel höra mycket från Rabies. Första halvan i setet fokuserar något mer på gitarrbaserade låtar och andra halvan något mer de rent elektroniska låtarna. Typ. Kvällen lyfter rejält till ”Tin Omen” som blev en av mina favoriter av det kvällen bjöd på (och även är en stor personlig favorit of all time). Setet rundas av med fantastiska ”Worlock” och ”Killing Game”, vilket skapar dynamik i framträdandet, för att avslutas i mängder av teaterblod och ”Assimilate”. Den välter Kraken. Publiken hoppar tillsammans med Nivek och skriker ”Death! Death! Death!” tills han segnar ner och en biffig man kommer in och bär ut honom. Eufori!

I extranumret kommer bandet in omaskerade. Performancedelen är slut. Nu är Nivek framme och visar sin tveklösa kärlek till publiken och har en tajt publiknärvaro. Vi bjuds på ”VX Gas Attack” och ”Candle”. Kvällen är slut. Publiken är lyrisk. Bandet är ödmjukt. Vackert.

Flera gånger under spelningen slår det mig hur extremt cool cEvin är bakom sina maskiner, och hur extremt bra publikkontakt Nivek har utan att vara publikfriande. Se och lär Dave Gahan säger jag, som allt mer rutinmässigt visar sin kärlek enligt intränade mönster.

Låtmässigt blir det inte komplett eftersom stora delar av katalogen uteblir. Det är kanske inte heller svintajt alla gånger, men det fungerar! Värre än så är det inte. Resten är bara stor underhållning och kärlek.

Ses snart igen hoppas jag, Nivek & Co.