INDUSTRI / POSTPUNK / SYNTHPOP

En värdig uppföljare.

Anna Öberg är äntligen tillbaka med uppföljaralbumet till Härsk(n)ar, kallat Vafan har jag gjort! Det är förvisso färre låtar än förra gången (bara åtta), men istället fler medverkande gästartister, bl a John Lindqwister från Machinista och Cat Rapes Dog (sång på öppningslåten " Jag Blir Inte Kysst "), poeten Bob Hansson (text och röst på "Dags Att Gråta") Russ Ryden från Strasse (kör på "Dags Att Gråta","Bråk" och "Ich Bin") och Karl Gasleben från twice a Man (röst på Vafan Har Jag Gjort! samt omslagsfoto), för att nämna några. Medproducent är Charles Storm.

Skivan (ja, jag har faktiskt fått en hederlig CD att recensera) blandar ett lätt kaotiskt och experimentellt sound (särsklit så i öppningsspåren "Jag Blir Inte Kysst" och "Vafan Har Jag Gjort!", samt avslutningen "Omöjligt") med storslagna atmosfäriska partier, popiga stycken och avancerade syntetiska ljudlandskap. Jämfört med debutalbumet har denna platta delvis en hårdare och rårare ljudbild som man skulle kunna beskriva som en blanding av industri, postpunk och analog synthpop. För mig växer skivan efterhand och mina största favoriter dyker upp runt mitten t ex "Jag Såg Dig På En Lördag" är medryckande elektroniskt råös och "Bråk" är uppbyggd runt sampling och har en underbar pumpande rytm. På "Ich Bin" är texten på tyska och det passar konceptet perfekt.

Texterna är lika originella som på debutplattan och samtidigt mycket personliga med ämnen som ensamhet, misslyckanden och annat som berör.

Sammanfattnigvis är detta en bra uppföljare som alla som gillade debuten bör kolla upp! Ni som tidigare missat Anna Öberg får skämmas lite och försöka ta igen det så snart ni kan.

SPOTIFY