• HEM

• RECENSIONER

• ARTIKLAR

• OM OSS

• KONTAKT

DEATH INDUSTRIAL

Ett samarbete mellan Tomas Östergårds från Hexmyr och Fredrik Djurfeldt (Severe Illusion, Analfabetism, Instans med flera) låter på pappret som att det skulle kunna bli mörkt och hotfullt. Men det är bara förnamnet. ”Pulvis Ad Mortem” är inte bara mörk industrimusik.

Det är en krigsförklaring.

Jag hade förväntat mig någon form av dark ambient då båda dessa herrar verkar i den genren. Krypande och olycksbådande industri med mängder av märkliga ljud och vändningar, som deras respektive projekt låter helt enkelt.

Men jag var inte beredd på den ursinniga attacken som väntade.

Redan från start övermannas du av distat oväsen, desperata röster som förgäves försöker göra sig förstådda, samplingar, field recordings och omänskliga ljud från en annan tidslinje. Panikångest förpackad som musik.

Det här är inte något som ska få dig på bra humör eller att tänka efter. Det här är musik du kapitulerar inför. Musik du våndas, svettas och ber om nåd till.

Jag kommer att tänka på Henrik N Björkks sidoprojekt Folkstorm och Brighter Death Now i sina mest inspirerade stunder när jag lyssnar på Mjöldryga.

Det är helt enkelt förkrossande bra.

Efter halva speltiden tänker man; ”Nu lugnar det nog ner sig snart”.

Men det gör det inte.

Det blir bara mer intensivt och överväldigande ju längre plattan pågår. De tre sista låtarna: Äta Giftigt Bröd, Bockahorn och Calviceps Purpurea maler ner det lilla motstånd du har kvar och lämnar dig utmattad och ensam med ringande öron.

Och se det som en rekommendation, inte en varning.