"Whoever Am I"

SAMLING   Johan Wejedal   2016-08-30

ELECTRONIC / ALTERNATIVE / EXPERIMENTAL

Var går gränsen mellan oljud, musik och ljudkonst? Repartiserarens samlingsskiva är inte lätt att bedömma med "synthpopsglasögonen" på...

"Whoever am I" börjar med Cold Hells stycke(?) "Swart" som är ungefär så långt från radiovänlig popmusik man kan komma. Istället drabbas man av karga, trasiga, atonala analoga ljudlandskap kryddat med elektroniska larmstötar från Hades. Det kan väl närmast beskrivas som en sjuk blandning av obskyr lo-fi techno, cold wave, ljudinstallationkonst och ett soundtrack till nån avig sci-fi-skräckis utan egentlig handling. Melodi och rytm är obefintligt - inget för veklingar alltså. Lustigt nog kommer sedan en remix (gjord av Person:A) av låten i fråga - ja, det gick alltså att göra en remix(!). Klaustrofobin tilltar dock.

 

Nästa på samlingen band är Kall Häll, som är lika svårsmälta de. "Tillbaka till Kall Häll" är arga anarkistiska oljudskollage som prövar min uthållighet. I jämförelse med Cold Hell (samma band?) är detta om möjligt några steg längre på obehagsskalan. Jag tror dessutom bestämt de vill driva med lyssnaren när de kallar första versionen av låten för "Radio mix"... Andra versionen av låten är remixad av bandet Knifesex. Lite mer musikaliskt och rytmisk industrioljudstechno denna gång. Går nog t o m att dansa till!

 

Höjdpunkten på plattan för min del är Person:A's "Divide and Conquer" som efter de föregående atonala ojludsmattorna blir ljuv musik i mina öron. Låten är i samma minimal-wave-aktiga stil som debutalbumet "Matter". Remixen är gjord av TSTI och är mer "body" än originalet. Riktigt bra den också. Kall Häll's remix är som förmodat lite mer svårtillgänglig - både som låt betraktat och fysiskt. Den finns nämligen bara på CD:n. Låten är nedmonterad i sina beståndsdelar och istället har det tillförts entoniga och klaustrofobiska ljusmattor. Andra hälften av låten ändrar skepnad och inför mer harmonier, men fortfarande är det kargt och avskalat.

 

Knifesex bidrag är gotiskt och atmosfäriskt. Påminner lite om bandet Click Click, fast med kvinnlig sång. Låten "Blood from Stone" är inte så dum alls. Kall Häll gör en ännu mer atmosfärisk och långsam remixversion med "skev", mässande sång. Cold Hells atonala undergångsversion är exklusiv för CD:n och det är nog lika bra det... Över 12 minuter av svårsmälta oljudsmattor ger mig, tillsammans med den mässande sången, obehagliga visioner av nån slags dödsmässa för psykopatiska aliens. Men det kanske är meningen?

 

Skivan avslutas med TSTI's låt "Forgive me" i fyra olika varianter. Originalet är precis som Knifesex låt tidlöst gotisk och atmosfärisk, med en refräng som ökar tempot en aning jämfört med det relativt långsamma tempot innan. Jag gillar särskilt instrumentalpartiet på slutet. Av remixerna faller Person:A:s mig mest i smaken, med sin sköna rytm. De två övriga är endast med på CD:n.

 

Det är av naturliga skäl svårt att betygsätta denna skiva, då de bidragande artisterna har såpass olika uttryck och mål med sitt ljudskapande. Bedömer jag den efter pop-mallen blir många av låtarna/banden helt enkelt inkompatibla och det känns orättvist då de troligtvis inte alls har den ambitionen. Jag väljer därför att inte sätta något betyg denna gång.

 

Gillar du svår, avig, stökig och mörk "konstmusik" är detta något för dig. Tio av de fjorton spåren finns att avnjuta på soundcloud och bandcamp, vill du höra allt blir det till att försöka hitta en av de 100 CD-skivorna som släppts. Lycka till!

 

Bandcamp-länk här! 

Och här!

 

 

 

COPYRIGHT (C) 2023