Foto från www.vanguardofficial.com

Jag skriver inte musik för att det ska passa ett visst format, målgrupp eller sånt. Låtarna skrevs på instinkt och känsla, som alltid.

Detta är inte direkt musik som slår stort. Ganska långt ifrån det egentligen. Albumet New to Reality jobbade jag fram med idén att det skulle låta så rått och hårt att folk egentligen inte skulle orka ta till sig musiken...

Och desto mer jag sitter och provar mig fram ju mer idéer får jag. Låtarna i sig ger mig inspiration att bygga och bygga vidare på dem och i sin tur till nya låtar.

I framtiden vet jag inte hur Lucifer's Aid kommer att låta. Det är nästan omöjligt att svara på i vilken riktning det kommer att låta. Men jag tror att man kommer känna igen sig.

Synth.nu intervjuar

LUCIFES AID

Lucifer´s Aid a.k.a Calle Nilsson har fått betygen 9-8-10 av undertecknad för sina tre skivsläpp. Hans enmansprojekt är något av det bästa och tyngsta som släppts i det här landet på många år. Jag kände därför att det var dags att kontakta Calle för en intervju och stämma av läget efter sommarens spelningar och släppet av ”Human Rights”.

Du är ju nyligen hemkommen från festivalspelning nummer 3 i Tyskland. Hur har responsen i synthens hemland varit tycker du?

Det är ju alltid kul att spela inför en entusiastisk publik som i Tyskland.På de tre festivalerna, WGT, Amphi och NCN som jag har spelat på i somras har publiken varit fantastisk! Min musik får fått väldigt positiv respons där. Liksom här hemma i Sverige där EBM/industri-scenen verkar vara på uppsving.

 

När du satt och rattade fram de första låtarna till Lucifer´s Aid, var det redan då tänkt som ett sidoprojekt eller var den initiala tanken att göra T.O.T-låtar?

Jag skriver inte musik för att det ska passa ett visst format, målgrupp eller sånt. Låtarna skrevs på instinkt och känsla, som alltid. Det var just det jag gjorde med de första idéerna till Lucifer’s Aid. Man kan höra på tidiga TOT låtar att soundet som finns i Lucifer’s Aid också fanns där. Låten 1001 är ett tydligt exempel på det.

Det var från början inte alls tänkt som ett sidoprojekt. Jag skrev en massa låtar utan att riktigt tänka på var de skulle hamna till slut.Efter att ha lyssnat igenom dem bestämde jag mig för tio stycken som jag tyckte skulle hamna på ett album.De passade inte riktigt in i The Operating Tracks och jag ville verkligen göra något av låtarna. Så jag tänkte att det här kan passa i ett soloprojekt.

Jag skickade skivan till en handfull skivbolag och det tog inte lång tid innan Progress Productions hörde av sig och ville släppa ett album. Jag kände att de var den perfekta labeln för Lucifer's Aid.

 

Mottagandet av båda dina plattor har ju, vad jag har sett, varit väldigt positivt och uppmärksammat. Hade du väntat dig detta? Kände du att du hade nåt som skulle "slå" när du började?

Absolut inte! Detta är inte direkt musik som slår stort. Ganska långt ifrån det egentligen. Albumet New to Reality jobbade jag fram med idén att det skulle låta så rått och hårt att folk egentligen inte skulle orka ta till sig musiken...

Jag ville ta soundet till sitt yttersta. Jag jobbade fram ett sound jag verkligen saknat och som jag själv ville höra. Jag var nöjd om jag bara kunde ge ut en låt eller så via BandCamp eller liknande.

Men så blev det tvärtom. Skivan släpptes på Progress Productions.

Den fick ett enormt bra mottagande i både press och av lyssnarna. Det var verkligen inte något jag trodde. Jag trodde mer att mottagandet skulle bli ljummet. Även om jag själv var väldigt nöjd med slutresultatet trodda jag aldrig att det skulle tas emot så positivt.

 

 Jobbade du på samma sätt när du gjorde "Human Rights" som med "New to Reality", eller hade du approach eller arbetssätt?

I studion har jag ett arbetssätt som gör att jag har ett bra flyt där. Arbetssättet är ganska lika på de båda albumen. Låtarna kommer inte till mig bara så där, utan jag får sitta och prova mig fram med olika idéer och beats. Sen efter jag fått en grund kommer idéerna ganska snabbt.

Och desto mer jag sitter och provar mig fram ju mer idéer får jag. Låtarna i sig ger mig inspiration att bygga och bygga vidare på dem och i sin tur till nya låtar. Grundtankarna och processen i studion var i stort likadant på de båda albumen. Jag vill få fram en stämning i musiken som jag tycker jag har lyckats på båda skivorna.

På Human Rights ville jag mer spegla vår samtid med ljuden och ta mitt sound ännu djupare och till det extrema än tidigare.

 

I mina öron är "Human rights" en observation av hur världen ser ut idag medan "New to Reality" kändes mer som att du reflekterade över dig själv och din närmaste omgivning. Håller du med om det påståendet?

Båda skivorna är som en observation av vår omgivning. Hur vi lever och hur vi ser på varandra. Albumen hör lite ihop på det sättet. Tolkningar av musiken lämnar jag åt lyssnarna.

 

Två album och en EP på lite drygt ett år. Kommer du fortsätta i den här 80-talstakten, eller hur ser framtiden ut?

Musiken är en enorm drivkraft inom mig. Ofta sitter jag bara och provar runt olika saker i studion. Sitter nästan och jammar fram idéer med synthar och trummaskiner.

Det kan bli början till ett frö till en ny låt och så jobbar jag utifrån det. Jag tror inte jag kommer dra ner på takten nämnvärt. Det finns saker jag vill prova på inom låtskrivande som jag inte har gjort ännu. Det finns ingen anledning att sitta och hålla inne på idéerna.

 

Har du tankar på att förändra soundet i någon riktning? Ta in gästvokalister?

Jag gillar att prova nya idéer och sätt att få fram låtar. Det måste inte ske på ett visst sätt. Det finns inga regler eller fasta ramar man måste hålla sig till. Jag har utvecklat ett sound men det finns alltid en drivkraft att prova på nya saker och förändra sitt sound. I framtiden vet jag inte hur Lucifer's Aid kommer att låta. Det är nästan omöjligt att svara på i vilken riktning det kommer att låta. Men jag tror att man kommer känna igen sig. Att ta in nytt folk i detta känns avlägset.

Drömsamarbete? Med vilken artist grupp skulle du vilja göra något?

Skinny Puppy vore mycket givande tror jag. De är enormt produktiva både som band och var för sig. Och båda medlemmarna verkar ha en stor passion för synthar, studion och musikproduktion.

 

Nu när Lucifer´s Aid har blivit så pass poppis, ligger The Operating Tracks på is eller är det ett avslutat projekt?

Det kan komma nya idéer för The Operating Tracks i framtiden. Det är svårt att bestämma hur det kommer att bli.

 

Vad tycker du annars om den moderna EBM-scenen? Är det några band du vill framhålla/tipsa om?

Jag är ganska dålig på att upptäcka ny musik. Hittar jag något nytt är det oftast inom den minimala elektroniska musiken som är mer åt electrohållet. Inte direkt EBM.

EBM och industri är en genre jag har växt upp med. Jag vet att det finns mycket nytt där att upptäcka som jag borde kolla in mer.

 

Kommer det släppas någon mer singel från Human Rights, och i så fall vilken låt?

Vi siktar på att försöka släppa en till singel från albumet. Men vilken låt det blir är inte bestämt än.

 

 

Därmed tackar jag Calle Nilsson för att han ställde upp och hoppas att han fortsätter mala på och ge ut skivor i samma snabba takt som tidigare så jag slipper den där otäcka abstinensen.

Text Mattias Larsson  2017-10-01

COPYRIGHT (C) 2016