Text: Gustaf Hull    2022-12-14

a>m INTERVJU MED

Det finns hopp för den svenska kraut-scenen. Jag har tidigare uttryckt min glädje över Harlem och deras progressiva, elektroniska musik. Nästgårds, eller i alla fall på samma gata, hittar vi nu a>m med musikräven Johan Risberg bakom spakarna. Här bjuds du på medryckande disharmoni och punkighet. Debutplattan kom här om veckan och vi passade på att ställa lite frågor till Johan.

 

 

Hallå Johan – berätta vem du är och vad du gör för musik under namnet a>m!

Jobbar på Livrustkammaren som drift och säkerhetsansvarig och älskar musik - som är mitt knark - och jag älskar att bli hög på det! Jag kallar a>m för new wave elektro, helt enkelt för att jag sedan början av 80-talet föll för new wave genren. Som så klart är otroligt bred men för mig som helt oskolad musiker betyder det mycket att få kunna göra musik, bara för att man vill. Det finns en berömd the Jesus and Mary Chain där bassisten berättar, i solbrillor i en källare, att två strängar är allt han behöver för det är de han spelar på. Den punk/lo-fi attityden är viktig för mig.

Så jag tror mig själv spela just lo-fi new wave elektro.

 

Hur uttalar man namnet egentligen? Vad betyder det för dig?

a>m är mitt alias. Det kan uttalas: after midnight, analog modulation, a greater than m osv. Från allra första början var det en förkortning av Anecdoteman som mina bandkompisar i Hell On Wheels har kallat mig i många år.

Att få spela själv efter alla år i olika band är otroligt befriande men innefattar även en press, man är ju helt själv plötsligt, ingen att bolla ideer med osv. Älskar att spela i band också, det är fantastiskt. Att vara a>m är också att få skriva texter, något som jag alltid vilja kombinera med stämningar och harmonier eller avsaknaden av dem. Jag har inga som helst spärrar som a>m. Det får bli det blir. Vill skriva texter om det jag tycker är viktigt. Vill hålla texterna enkla som samtidigt kan betyda mycket, kanske olika för de som lyssnar. Jag tycker musik är konst! Namnet är tvetydigt, därför viktigt, innefattar liksom idén med a>m.

 

Ska vi ringa in genren skulle väl jag säga kraut. Vad säger du?

Ohh! Genrebestämningar, världens svåraste! Tycker du har en stor poäng, gillar att sakta tugga på, låta musiken vandra lite av sig självt men är nog för dålig musiker för att kalla mig kraut, så kör lätta utvägen med krautig new wave elektro.

 

Du har ju en framgångsrik karriär bakom dig – inte minst från tidigarenämnda indiebandet Hell on Wheels – men hur kom du in på den här typen av musik?

1981 fick jag Speak and Spell av min storasyster i julklapp, innan dess lyssnade jag på adam and the antz och var nog på väg att bli punkare som mina kompisar. Depeche Mode ändrade dock på det, deras musik var ju mycket mer spännande och en speciell dag också den vintern, som jag kommer ihåg, så var vi hemma hos en skolkamrat som spelade upp DAF, Human League, Kraftwerk med mera. Jag föll som en fura! Tycker den perioden var otroligt spännande.

 

Berätta om hur du jobbar när du skapar musiken!

Jag lyssnar på annan musik, gärna gamla låtar jag gillar blandat med nya artister, får uppslag till låttitlar som jag skriver ner. Sedan har jag en idé av vad låten kan handla om och det får leda melodier och stämningar, Tänker på musik som bilder och vill musiksätta de bilderna.

 

Här nyligen släppte du singeln ”Revolution”. Enligt min åsikt lite av det hårdare och slamrigare du gjort. Vad vill du säga med låten?

Älskar Spaceman 3. Ville ta bort rocken ur Revolution. Det jag gillar med den låten är att det finns så otroligt mycket energi i den och de är ju väldigt unga när de släpper den, De vill starta revolution, lite oklart hur och jag är med på det tåget, oklart men framåttänkande. Låter folk som lyssnar bestämma själva.

 

Och så är ju albumet ”Stay Tuned Stay Confused” ute nu.

Hur har arbetsprocessen med det varit?

Jag satt med massa låtar, de hade kommit till hemma i studio Dante´s Inferno. Var inte säkert om de var demoversioner eller inte men det var ganska många och till slut fick jag ner det till en medgörlig bunt. Dessa fick stötas och blötas i mitt huvud tills Johan Skugge, producent, kom och vi lyssnade igenom materialet och helt plötsligt så hade jag någon att bolla musiken med och vips var urvalet klart. Johan mixade, med den äran och plockade fram saker som jag aldrig mäktat med att få fram själv. Sedan var det bara att skicka till mastring.

 

Vilken utrustning arbetar du med? Hur viktigt är själva ljuden i ditt skapande?

Ljuden är otroligt viktiga. Huvudsynthar på plattan är Korg Delta och DSI Mopho. De passar verkligen det jag vill ha fram och älskar de ljuden. Cut off-filtret på Korg Delta är makalöst fint. Har även jobbar med Korg Volca-serien som passar mig jättebra som gammal oskolad musiker och indietrummis. Det senaste tillskottet är en Korg Minilouge XD som jag är väldigt nöjd med. Verkar som om jag gillar Korg! Trummis har Akai rythm wolf och Behringer RD 6 fått vara och tycker de lo-fi ljuden är perfekta för det jag vill ha fram, Understryker kanske t o m det krautiga som du nämnde förut. Spelar in allt i Studio one.

 

Du har ju spelat en del live redan. Bland annat tillsammans med Harlem som vi lyft på synth.nu. Hur fungerar du som liveartist?

Har fått testa mig fram, Hade förut med mig alla synthar på scen och det blev till slut för många felkällor och koncentrationen lades på att få grejjerna att funka mer än att faktiskt framföra musik. Nu kör jag med backtracks på en kassett-porta lite effekter och en leadsynth som jag spelar på. Känner att trummorna låter bra på kassett också. Jag spelar ju i apmask och tanken med den kommer från låten En apa som liknar dig av Olle Ljungström, lite att vi sitter i samma båt, så masken är ingen gimmick på det sättet utan ett sätt att vara anonym i en roll som vi alla spelar. Inget nytt under solen eftersom the Residents haft masker sedan Dackefejden men tycker om idén. Jag hoppas att det  funkar på scen.

 

Skall spela ihop med Majestoluxe i vår och hoppas att det dyker upp fler gig, väldigt sugen på att spela nu. Jag har haft med mig Johan Skugge på gitarr och i apmask live och det är otroligt kul, blir alltid lite olika eftersom vi aldrig har repat ihop.

 

Tankar fram – vad händer efter plattan? Andra projekt?

Jag har tre, fyra låtidéer som jag går och har i huvudet, mängder av titlar jag vill jobba vidare på. Kommer smida medan järnet är varmt, några demoversioner finns. Vi repar med bandet L.S.D. som är Phantom Feelings (Patrik Fredin) gamla projekt från slutet av 8o-talet, där jag var med på en inspelning 1989. Där handknackar vi, Patrik, jag och Conny från Majestoluxe, syntharna, boss-trummaskin och en bas. Stumm/Risberg planerar inspelning så fort allt faller på plats, vi angriper musiken mycket på känsla så det kommer bli skojj att spela in. Jag och ena gitarristen i Hell on Wheels har även ett nybildat projekt som vi kallar DATH(Uttalas Death med skotskt dialekt). Vi har repat ett par gånger, trummaskin, Philicorda-orgel gitarr mm. Hell on Wheels är också bokade i slutet av januari, så då är det dags för trummande igen.

 

Sedan har vi slagit oss ihop. Det är Alvaret Tape Rkordings och jag som snarligen kommer släppa en samling med Stockholmsk Underground, 23 band/akter har gått ihop och tillsamman finansierar vi en dubbel-CD samling som kommer heta Northern Industrial Stockholm 2023. Helt otroligt vad mycket bra ny musik det finns och vi kände att vi var tvungna att fånga det. Hoppas även att hitta en ny lokal som passar konceptet Nothern Industrial nu i vår så kanske jag kör vidare med den klubben också.

 

 

Jobbar på Livrustkammaren som drift och säkerhetsansvarig och älskar musik som är mitt knark och jag älskar att bli hög på det!

Älskar att spela i band också, det är fantastiskt. Att vara a>m är också att få skriva texter, något som jag alltid vilja kombinera med stämningar och harmonier eller avsaknaden av dem. Jag har inga som helst spärrar som a>m.

Dessa fick stötas och blötas i mitt huvud tills Johan Skugge, producent, kom och vi lyssnade igenom materialet och helt plötsligt så hade jag någon att bolla musiken med och vips var urvalet klart. Johan mixade, med den äran och plockade fram saker som jag aldrig mäktat med att få fram själv.

Vi repar med bandet L.S.D. som är Phantom Feelings (Patrik Fredin) gamla projekt från slutet av 8o-talet, där jag var med på en inspelning 1989.

COPYRIGHT (C) 2021