Retrospektivt 001: 
Covenant - "Sequencer" 20 år

Med sitt debutalbum, Dreams of a Cryotank, visade Covenant att det fanns en ny sheriff i stan. Deras industriella EBM med inslag av modern techno slog ner som en bomb i ett synthsverige som länge varit synonymt med synthpop. Deras unika sound i kombination med en sanslös live-upplevelse gjorde att deras popularitet bara ökade.

Mattias Larsson   2016-04-12

Två år efter debuten kom uppföljaren, Sequencer, och nu hade Covenant förändrat sitt sound till en mer eftertänksam och minimalistisk ljudbild utan Robocop-samplingar. Personligen blev jag helt golvad av den här skivans tyngd och känslomässiga anslag. Då den fyller 20 år i år så beslöt jag mig för att kontakta bandet för en intervju för att se vad de minns från inspelningen och hur de ser på skivan idag.

 

 

Har ni några speciella minnen från inspelningen som ni kan dela med er av?

Eskil Simonsson (ES):

Jag var i studion dag och natt under tre månader. Jag kommer ihåg att jag hade samma skiva i CD-spelaren hemma under hela tiden, Bachs sonater för soloviolin med Rostropovich, och ville inte störa genom att lyssna på annan musik.

 

Albumet har bara 8 spår. Sållade ni hårt? Var det t ex meningen att ”Babel” och ”Luminal” skulle varit med?

ES:

Åtta låtar var allt vi hade och dessutom var jag alldeles slut efteråt. När den senare skulle släppas i Europa ville det tyska bolaget ha mer material, så då gjorde vi en ny version av ”Luminal” så att det blev nio låtar. Men jag tycker själv att den låten inte passar in och att man hör att den är gjord under andra omständigheter och annan mental närvaro.

 

Vilka musikaliska influenser hade ni under den här perioden?

Joakim Montelius (JM):

Chemical Brothers, Brighter Death Now, Underworld, Kraftwerk, Ultravox, Aphex Twin, KLF, Public Enemy, Joy Division, Laurie Anderson, Prong, Esplendor Geometrico, Boyd Rice, The Cure, Leftfield...

 

 

ES:

Ja! Och LFO och Skinny Puppy som också varit en viktig del av skivan

 

Minns ni hur plattan togs emot av fans, media och kollegor?

JM:

Javisst! Den blev mosad på bred front. För techno, för mörk, för långa låtar, för enkel... Ingen gillade den. Men tack vare singlarna ”Figurehead” och ”Stalker” fick vi klubbhits och därmed möjlighet att spela plattan live. Det var nyckeln för oss, tror jag. Framförallt i USA. Efter turnén där 1997 blev Sequencer en vattendelare i ”industrial”-genren.

 

ES:

Ja, hur blev det så att Sequencer blev 'klassikern'? Skulle vi ha låtit bli att utvecklas så drastiskt till albumet Europa när vi hade träffat så rätt med soundet och produktionen med Sequencer?

Men å andra sidan var ju utveckling vår raison d´être (Frankr. "existensberättigande" red.anm.).

 

JM:

Det ÄR FORTFARANDE vår ”raison d´être” ju!

 

ES:

ÄR! Såklart.

 

JM:

Jag tyckte det var sjukt fett att gå rakt in i arbetet med Europa, även om det är den dummaste albumtitel vi haft, och sedan United States of Mind. Det fanns ett flow och det kom från idealet att allt går, bara vi tror på det.

 

ES:

Ja, Europa och första singeln ”Final Man” blev ju vår mest sågade skiva. Vid det laget, två år senare, hade ju Sequencer omfamnats och då var vi redan på väg någon annanstans.

 

JM:

Europa sågades inte så hårt som Sequencer. Men visst, det var många som inte fattade ”Final Man”. Å andra sidan mobbade folk oss för ”Tension” också.

 

ES:

Jag kommer ihåg det som att Europa var den platta som sågades mest i Tyskland, och framförallt ”Final Man”-singeln. Fast i USA där Europa var den första plattan som nådde ut är det mångas favoritplatta.

 

Hur tycker ni Sequencer står sig idag, 20 år senare? Är det något ni hade velat göra annorlunda såhär i efterhand?

Daniel Jonasson (DJ):

Klart att plattan har åldrats och förhoppningsvis med en viss charm. Kanske också minner bandet om ett mer naivt produktionssätt och lite upptäcksresande i musikens värld?

 

ES:

Kommer du ihåg när du hörde den första gången, Daniel? På klubben Stroke med DAF, det var ju innan den släpptes och var ju premiärspelningen för ”Figurehead”.

 

DJ:

Jag tror jag hörde ett par låtar när ni lirade förband till Rammstein. Du kan citera mig på detta om du vill: I en tid då jag inte kände medlemmarna mer än ett hej till Eskil så utgjorde Covenant paradigmskiftet i den scen jag kallade synth, och soundet från Sequencer spädde bara på den känslan.

 

Andreas Catjar:

Jag lyssnade på den i smyg när alla andra spisade Banshees, Cure och Bauhaus etc. Jag finner den magstark på ett bra sätt. Är det ”Behringer”-plattan?

 

ES:

Europa är ”Behringer”-plattan. Sequencer däremot gjordes med Yamaha-bordet som du har! Det var en viktig del i hur plattan blev då vi överstyrde (distade) alla synthar (mest digitala) i mixerbordet och därmed fick en tätare och varmare och mer organisk ljudbild.

 

Vilken låt på skivan var/är er personliga favorit?

ES:

”Flux” var min och Joakims lite ovanliga favorit. Vi vill jämt köra den live. Sedan gillar jag den långa versionen av ”Figurehead” som kontrast till den kompakta singelversionen.

 

Till sist: Hur många exemplar har Sequencer sålts i totalt?

ES:

Det är det ingen som har berättat för oss. Som ny artist har man inte så mycket koll på redovisningen utan tycker att allt är grymt. Vilket det fortfarande är!

"Jag var i studion dag och natt under tre månader. "

ESKIL SIMONSSON

"Ja, hur blev det så att Sequencer blev 'klassikern'? Skulle vi ha låtit bli att utvecklas så drastiskt till albumet Europa när vi hade träffat så rätt med soundet och produktionen med Sequencer?!"

ESKIL SIMONSSON

"Jag tyckte det var sjukt fett att gå rakt in i arbetet med Europa, även om det är den dummaste albumtitel vi haft, och sedan United States of Mind"

JOAKIM MONTELIUS

"I en tid då jag inte kände medlemmarna mer än ett hej till Eskil så utgjorde Covenant paradigmskiftet i den scen jag kallade synth, och soundet från Sequencer spädde bara på den känslan."

ANDREAS CATJAR

COPYRIGHT (C) 2016