"Slutmålet är ju såklart att ta över universum, men vi börjar här."

Viktor GInner är tillbaka. Ni vet Rupesh Cartel - där han utgjorde ena halvan. Nu står han på egna ben och släppte närmast den trevliga skapelsen Dynamo EP under namnet Gråzonen här i julas som vi recenserade. Jag ville förstås veta och gjorde en intervju med Viktor om den nya skaparglöden, Rupesh Cartel och Gråzonen där emellan.

 

Först och främst – välkommen tillbaka! Det var inte igår. Så om jag förstår det rätt så tappade du skaparlusten?

Tack! Det har gått nästan tio år sedan jag ägnade mig åt musik förutom någon remix och något tillfälligt samarbete eller så. Det har helt enkelt kommit så mycket annat in i livet som känts mycket viktigare och roligare. Barn, familj, jobb och sådana saker.

Lusten kom nog tillbaka mest tack vare att jag helt plötsligt fick tid. För något halvår sedan satt jag ett par veckor och pysslade med de här låtarna mest för att jag kunde, och det kändes kul.

 

Gråzonen – vad åsyftar namnet?

Namnet var bara något som fanns i någon artikel jag läste. Det fastnade och kändes som ett passande namn för ett projekt som liksom inte har någon självklar plats i fråga om genre, medialt utrymme eller så.

 

Har du ägnat dig åt någon annan form av musicerande innan detta?

Gjorde en remix åt min kompis Lars Bygdén som spelar americana, spelade in en låt tillsammans med nederländsk trance-producent som heter Romi och sjöng på någon tredje låt i ett projekt som inte finns längre. Annars ingenting.

 

På svenska och med dig själv på sång. Första gången?

Ja, det är första gången jag skriver texter på svenska. Att det blev så berodde nog främst på att jag var tvungen att göra något helt nytt för att känna lust att hålla på. Jag trodde att det skulle vara svårare än att skriva på engelska men det kändes faktiskt nästan tvärtom.

 

Musiken står ju med ena foten i elektroniken och andra i närmast indietronica. Hur hamnade du soundmässigt där? Vad är dina influenser?

Så svårt att säga. Lyssnar ju på så himla mycket olika typer av musik. Nästan alltid handlar det om enstaka låtar med olika band. Har svårt att namnge enskilda band som liksom inspirerar mig men tror att jag lyssnat en del på bland annat Tonebox och Wild Nothing när jag spelade in de här låtarna. Vet inte om det hörs.

 

Texterna känns väldigt dokumentära. Vad kretsar dina tankar runt i det arbetet?

Jag vet inte om texterna är mer dokumentära nu än tidigare.

Däremot så blir det ju per automatik mer naket när man liksom inte gömmer sig bakom det där filtret av engelska fraser och ord som snubblat över och kastat in i låttexter. På svenska har jag nog mycket mer känt att jag vill kunna stå för orden och känna att de har någon slags betydelse för mig, så i det avseendet kanske texterna är lite mer

på riktigt om man säger så.

 

EP:n Dynamo är först ut. Vad händer här näst?

Jag vet faktiskt inte vad som händer här näst. Möjligen blir det en EP till om tiden och lusten räcker för det.

 

Är tanken att du ska komma ut och spela live för oss också?

Jag avskyr att spela live så det kommer inte att bli aktuellt.

 

Rupesh Cartel då? Har vi hört det sista av det bandet?

Jag har mycket svårt att tänka mig att det bandet någonsin kommer att uppstå igen men man vet aldrig. När jag blir pensionär kanske.