Lederman/Demeyer – ”Eleven Grinding Songs”

ALBUM      Mattias Larsson    2018-07-12

Nja.

4/10

EBM

2018 fortsätter att vara ett blekt år för den lite hårdare elektroniska musiken. Herrarna Jean-Marc Lederman och Jean-Luc Demeyer lär inte göra någon glad med sin första fullängdare. Det är överlag oinspirerat, oengagerat och irriterande trist.

Tidigare i år släppte duon maxisingeln ”A Tribe of My Own” som först väckte mitt intresse på ett positivt sätt. Det lät ju riktigt tungt och bra! Men när jag synade den närmare så la jag märke till två oroande detaljer. De två bästa låtarna var en cover på Fad Gadgets Back to Nature, remixad av Edge of Dawn och en remix på huvudspåret, remixad av Sebastian Komor. Tungt, dansant och väldigt bra.

Originalversionen däremot lät däremot väldigt tunn och ofärdig.

Jag började ana oråd.

 

Och som ni säkert har listat ut så besannades mina farhågor. ”Eleven Grinding Songs” är nämligen aptrist.

Jean-Luc känns otroligt oinspirerad och grymtar mest fram nonsenstext helt i otakt med musiken. Ingen som helst variation.

Ljudbilden är ett kapitel för sig. Var är basen? Det låter bara tunt och platt. Hela känslan är att skivan fortfarande befinner sig på demostadiet. Det är så taffligt gjort att jag blir förbannad. Lyssnade de ens på slutresultatet själva? Om de hade döpt skivan till ”Eleven Unfinished Songs” så hade det varit mer logiskt.

 

Jean-Luc Demeyer har skämt bort sina fans i snart 40 år. Front 242, Cobalt 60, Crash 32 samt mängder med låtar som gästvokalist åt andra band med oftast bländande resultat.

Det här projektet är dödsdömt om de ska håla på så här.

Efter tiotalet genomlyssningar så hittar jag bara tre låtar som håller.

Back to Nature, som är sämre här på albumversionen än på maxin, men det är fortfarande en bra låt.

Den franskspråkiga Tout Me Fait Rire har ett skönt groove och påminner mig av någon anledning om 20HZ med Covenant.

Run Ahriman Run är det bästa försöket att skapa en club-hit på den här skivan. Högt tempo och ettriga synthslingor som gör att den verkligen står ut här.

Men resten…

Det är verkligen elva spridda låtar vi blir serverade. Det finns ingen röd tråd som ger ett homogent intryck.

Jag hade inte förväntat mig en ny ”Official Version”, men med duons meritlistor hade jag åtminstone hoppats på något väldigt mycket bättre än det här.

2018 års största besvikelse.

SPOTIFY

FOTO HELENE SHIPPEY

COPYRIGHT (C) 2018